Vinbär

Wäxa mäst allestädes

I Sverige finns tre olika arter vinbär: svarta vinbär, skogsvinbär och trädgårdsvinbär. Vinbären tillhör släktet Ribes i familjen ripsväxter. De kallades också Johannesbär, som är ett lån från Tyskland, där bären mognar vid midsommartid, Johannes döparens dag.

Winbär finnas här i landet i åtskilliga slag, som hwita, röda, lif-färgade, större och mindre ja ock swarta winbär, som hållas för mycket hälsosamme, fast somlige tyckia icke stort om theras smak. Winbär wäxa mäst allestädes wäl årligen, och kunna på mongahanda sätt ansas, ympas och både till zirath, nöje och nytta brukas i trädgårdarna, och på bordet att ätas och syltas.

Så står det i ”En Fulständig Svensk Hus-Hålds-Bok” av Reinerus Reineri Broocman, en handbok i gårds- och hushållsskötsel från 1700-talets första hälft. Det är en av de många hushållsböcker som kom under 17- och 1800-talen och handlade om hushållning i vid bemärkelse och hur man kunde tänka ekonomiskt kring odling och jordbruk. Vinbärsbuskarna sågs redan här som en resurs som borde skötas om för att ge ökad avkastning.

Genombrott på 1800-talet

Det kom dock att dröja några decennier in på 1800-talet innan odlingen av vinbär slog igenom. Flera faktorer samverkade till det: laga skiftet och enskiftet som skapade möjligheter för bönderna att anlägga trädgårdar, hushållningssällskapens kunskapsspridning och utdelning av bärbuskar, det allt billigare sockret som gjorde det möjligt att konservera bären samt förbättrade kommunikationer och näringsfrihet som öppnade marknaden.

I vårt uppteckningsmaterial finns både äldre recept utan socker och mer moderna sätt att ta tillvara vinbären.

Svarta vinbär

Svarta vinbär förekommer vildväxande i större delen av landet, liksom i andra delar av Europa och västra Asien. Det är möjligt att den började odlas först för medicinskt bruk. I uppteckningarna visar det sig att svarta vinbär inte uppskattades av alla. En del menade att de smakade illa och de kom att användas mer sedan sockret blivit billigare och man kunde göra hållbar saft och sylt. Sedan vitaminerna upptäcktes har svarta vinbär uppskattats för sin höga C-vitaminhalt.

Röda vinbär

Röda vinbär förekommer vilda i hela landet och har använts till vinberedning och i folkmedicinen. En variant är de vita vinbären. Röda vinbärsbuskar har mycket hög avkastning och bären innehåller rikligt med vitaminer och syra, är hållbara och lätta att konservera. Det vanligaste sättet att ta tillvara bären förr var att koka kräm eller saft. Innan sockret blev vanligt kokades ofta bären tillsammans med mjöl till gröt. Under 1700- och 1800-talen spreds många recept på vinbärsvin. I linje med den tidens rådande ideer, där man strävade efter att landet skulle minska importen och hitta inhemska råvaror och produkter. Det finns några i vår kokbok, som är hämtade ur en handskriven receptbok i arkivet. Recepten är dock hämtade ur en tryckt bok från tiden.