Körsbär

Körsbärslund kunde ge inkomst

Citatet ovan är från Broocmans Hushållsbok från tidigt 1700-tal och visar på att körsbärsodlingen redan då gav ett viktigt tillskott till böndernas ekonomi. I gränstrakterna mellan Södermanland, Östergötland och Närke kom odlingen av surkörsbär att utvecklas under 1700-talet.

Sötkörsbär växer vilt i södra och mellersta Sverige. Det kallas också fågelbär och förökar sig genom rotskott, som kan bilda riktiga körsbärslundar. Det förädlade fågelbäret heter bigarrå.

För en torpare med stenbunden mark var det möjligt att skapa en körsbärslund och på så vis få en extra inkomst. Det fanns också en vinfabrik i Linköping som köpte upp körsbär. På sina håll hölls förr fest och marknad när körsbären mognade, då man sålde och köpte bär.

Surkörsbär trivs bäst med socker

Surkörsbär eller klarbär, är från början inplanterade och sedan förvildade. De har ett annat växtsätt och blir vanligtvis stora träd. Surkörsbär kan vara moreller, med färgad saft, eller amareller, med ofärgad saft. Bruna surkörsbär kallas brunbär. 

Surkörsbär kräver mer socker när de förädlas och därför tog odlingen fart senare. Den som hade råd att skaffa socker kunde dock använda surbär i större utsträckning. I Cajsa Wargs kokbok finns hela fjorton recept på körsbär.

Förutom vin, har körsbär använts till saft, kräm och kompott. Bären torkades för att hålla över vintern.

Sötkörsbär och bärsöndagar

Sötkörsbär fanns ursprungligen i de södra delarna av landet, men växer förvildad upp till Mälardalen. Den plats som särskilt utmärkt sig för sina sötkörsbär är Kinnekulle i Västergötland. Här växer de både vilda och förvildade i stora mängder och den första fynduppgiften om vildväxande sötkörsbär är just härifrån, noterad av Carl von Linné.

Någon gång uppstod på Kinnekulle en fest kring sötkörsbären - de så kallade Bärsöndagarna. Liknande fester har funnits också på andra ställen, som Mösseberg, Billingen och på Visingsö, men begreppet bärsöndag har kommit att förknippas med Kinnekulle. Bärsöndagarna inföll tre söndagar i augusti och ursprungligen var det då allmogen passade på att skörda de bär som växte på allmänningen. Under 1800-talet, med förbättrade kommunikatoner, utvecklades Bärsöndagarna till turistattraktioner med marknadskaraktär, då många torpare passade på att sälja körsbär. Under 1900-talet urartade Bärsöndagarna med fylleri och slagsmål fram till 1940-talet, när Frälsningsarmén övertog huvudansvaret för arrangemanget. Något decennium senare upphörde Bärsöndagarna. Läs Märta Tamm-Götlinds skildring av Bärsöndagarna.