Krusbär

Trivs i Sverige

”Blott Sverige svenska krusbär har”, skrev Carl Jonas Love Almqvist — en rad som många kan citera. Krusbär tycks också vara en buske som trivs i Sverige. Det är inte helt säkert att krusbär från början varit vildväxande här eller om alla de krusbärsbuskar som växer i backar och hagar från Skåne till Jämtland, härstammar från förvildade buskar. Var krusbärsbusken har sitt ursprung är oklart.

I Sverige kom krusbärsodling igång senast under 1600-talet, men först när hushållningssällskapen under 1800-talet började propagera för ökad odling av krusbär, blev bäret mer utbrett. Här finns förstås ett samband med tillgången på socker.

Under 1900-talet angreps Europas krusbärsodlingar av mjöldagg. Det, liksom ändrade konsumtionsmönster efter andra världskriget, bidrog till att krusbärets betydelse kraftigt minskade.

Krusbärskräm var måltidsbas

Innan socker blev vanligt, kunde man lägga krusbär i flaskor med vatten, för att använda dem till soppor, krämer och andra anrättningar. I uppteckningsmaterialet kan vi se att framförallt krusbärskräm har varit mycket vanlig i hela landet. Den var ofta basen i en måltid, framför allt under sommaren.

Man brukar dela in krusbär i gröna, röda, gula och vita, som också skiljer sig i storlek, form och arom, några är söta och andra sura. Idag finns också sorter som är resistenta mot mjöldagg. Krusbär är ett av de bär som förtjänar större uppmärksamhet än det får idag i Sverige. I andra europeiska länder säljs krusbär färska i en helt annan utsträckning.

Krusbär passar också bra att förädla på olika sätt. Eftersom särskilt de omogna bären har en hög pektinhalt, kan de vara bra att blanda med andra bär eller frukter i sylt och marmelad.