Havtorn

Stickelbären, dvs havtornets bär, som växer på enstaka holmar här i skärgården, är besvärliga att rensa. Dessa bär, som växer på mycket små buskar, är till färgen gula och sitter liksom i klungor nära stjälken. Det är svårt att få loss bären, allrahelst för att buskarna är försedda med vassa torn, som man lätt sticker sig i fingrarna på. Bäst är att ta kvistarna som de är och stoppa dem i stora papperspåsar, i säckar eller i papplådor. Bäst är också att inte plocka bären förrän på senhösten, gärna efter någon frostnatt. När man kommer hem med kvistarna, börjar den tålamodsprövande rensningen, dvs borttagningen av bären från de taggiga kvistarna. Man bör inte vara ömhudad vid detta slags arbete. En del pillrar försiktigt bort bären för hand. Andra klipper bort bären med småsaxar. En del har inte tålamod att göra på något av dessa 2 sätt, utan dom klipper bara bort de kvistar, eller delar av kvistar, där inga bär sitter, resten sköljer man med vatten och stoppar ner alltsammans i syltkitteln och kokar det hela, varvid bären förstås kokar sönder. Sedan silas alltsammans, och saften kan man buteljera och rent av frysa, tills man ska använda den. Man gör inte just gärna drycker av saften, utan man kokar kräm av den. En del blandar i lite äppelmos i krämen. Smaken på havtornsbär är enastående fin och pikant.

Berättat av: Isa Fjellström (född 1894), Hildur Spångberg (född 1893), Henny Holmlund (född 1895), Ellida Lundgren (född 1896), Elna Risberg (född 1899), Bengt Risberg (född 1902), Jenny Lundberg (född 1905), Siri Lundberg (född 1911)
Plats: Piteå, Norrbotten
Upptecknat: 1975 av Egon Lundberg (Uppsala, 29520)
Se hela uppteckningen Pdf, 17.3 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 17.3 MB)