Rönnbär

Rönnbären hittade ut på matborden i samband med sockrets intåg på 1800-talet. Den beska smaken gjorde att de tidigare betraktades mest som medicin och nödföda.

rönn med bär

Medicin och nödföda

I äldre tider användes inte rönnbär i kosthållningen i någon större utsträckning. Förutom att man under 1700-talet gjorde brännvin genom jäsning av rönnbär har de annars setts mest som nödföda. I tider när det var ont om mat kunde rönnbär användas som utfyllnad i bröden. Den beska smaken uppvägdes inte av de goda konserveringsegenskaperna som rönnbär har, genom att de innehåller ämnet sorbinsyra.

Bilden nedan är hämtad från Nordiska museets samlingar (NM.0089216A-F) och föreställer sex prov på så kallade nödbröd från tiden för förra sekelskiftet. Ett av bröden är Nödbröd bestående af: Rönnbär sönderbultade med trädklubba i trädlåda till en gröt och Rågmjöl ungefär 1/4 del. utan jäsning bakadt och gräddadt till bröd.

brödbitar

Foto: Bertil Wreting/Nordiska museet (CC BY-NC-ND)

Passar med socker

När tillgången på socker under 1800-talet förbättrades blev det lättare att ta tillvara rönnbären i kosthållningen. Till exempel började man använda rönnbären till gelé och sylt, ibland blandade med äpplen.

Botande krafter

Rönnbären användes ofta inom folkmedicinen och ansågs bota till exempel njursten, reumatism och skörbjugg, som de C-vitaminrika bären bör ha haft effekt mot.

I en uppteckning från Bohuslän år 1925 berättas också att om ”man kan få rönnbär i fickan på någon så blev den kär i den person som lagt dem” (VFF01070:13).

Det finns även en spridd tyda att rikliga mängder bär på rönnen ska ge en kall och snörik vinter, men även den motsatta föreställningen förekommer, att rönnbär bara bär börda en gång om året.

I nationella minoritetsspråken

  • pihlajanmarja (finska)
  • pihlajanmarja (meänkieli)
  • ראַבינע־יאַגדע / rabine-yagde (jiddisch)

Fakta om rönn

Rönn (Sorbus aucuparia) är ett träd som är vanligt i hela Sverige. Rönnarna har parbladiga blad med uddblad och barken är slät och grå. Rönnen blommar på våren med vita och kvalmigt doftande blommor och frukterna mognar under hösten. Det röda rönnbäret är egentligen inget bär utan en äppelfrukt och kan sitta kvar på trädet långt in på vintern.

Släktingar

Magiskt träd

Foto: Åsa Holmgren

I folktron har rönnen betraktats som magiskt betydelsefull. Den ansågs bland annat skydda mot åska och storm och skydda mot olika onda krafter. Av särskild betydelse var en rönn som slagit rot i en grenklyka på ett annat träd, en så kallad flygrönn eller flogrönn (se bilden från Linnés födelsegård Råshult). Av den kunde man göra en slagruta eller tillverka något annat föremål som behövde extra kraft, tex en smörkärna eller ett yxskaft.

Lästips

Den virtuella floran: Rönnbär Länk till annan webbplats.

Röster från arkivet

Gotland

Av rönnbären koktes saft och sylt.

Berättat av: Alma Nilsson (född 1875)
Plats: Garde, Gotland
Upptecknat: 1953 (Uppsala, 21980)
Se hela uppteckningen Pdf, 3.2 MB, öppnas i nytt fönster.

Norrbotten

Rönnbär kan man också ta vara på. Det är många som gör gelé av dessa bär, och detta gelé anses vara särskilt passande till vilt, tex. Till fågelstek. Vidare gör man rönnbärsdricka i stil med vad som förut skrivits om lingondricka. Av rönnbär kunde man också göra rårörd rönnbärssylt. Förutom socker brukade man också blanda i litet konjak. I våra trakter var det också ett tag ganska vanligt att ha rönnbär på lager i skafferiet och att ta sej något bär då och då. Men så började man prata om att man kunde få njursten av rönnbär, och då minskade förbrukningen av dessa bär.

Berättat av: Isa Fjellström (född 1894), Hildur Spångberg (född 1893), Henny Holmlund (född 1895), Ellida Lundgren (född 1896), Elna Risberg (född 1899), Bengt Risberg (född 1902), Jenny Lundberg (född 1905), Siri Lundberg (född 1911)
Plats: Piteå, Norrbotten
Upptecknat: 1975 av Egon Lundberg (Uppsala, 29520)
Se hela uppteckningen Pdf, 17.3 MB, öppnas i nytt fönster.

Småland

Rönnen. I äldre tider så skördades även dessa bär, och användes i likhet med lingon ock till syltning.

Berättat av: KJ Nilsson (född 1869)
Plats: Karlstorp, Kråkshult och Hässleby, Småland
Upptecknat: 1949 (Uppsala, 20276)
Se hela uppteckningen Pdf, 15.3 MB, öppnas i nytt fönster.

Uppland

Även rönnbär plockades ibland, dock mycket sällan. Man kokte saft av dem och gjorde sedan gelé av dem. Det sades, att rönnbären skulle bota reumatiska åkommor. Därför inkoktes saft av bären. Saften blev trots mycket socker både sur och besk. Men man drack den ändå såsom medicin.

Av rönnbärssaften kokte många gelé. Detta åts till kötträtter och smakade rätt bra.

Berättat av: Eva Limburg (född 1891)
Plats: Bälinge, Börje, Jumkil, Vendel, Uppland
Upptecknat: 1959 (Uppsala, 24264)
Se hela uppteckningen Pdf, 11.9 MB, öppnas i nytt fönster.

Uppdaterad 08 december 2021

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.