Smultron och jordgubbar

Smultronet växer vilt i hela Sverige och har ofta ätits färskt direkt från busken. Den odlade jordgubben är en hybrid av två smultronarter och har trots sin ringa ålder blivit landets populäraste bär.

hand med nyplockade smultron

Barnsligt goda släktingar

Smultron och jordgubbar i olika former har gemensamt att de är arter av familjen rosväxter (Rosaceae) och tillhör smultronsläktet (Fragaria).

Smultron är de första bär som mognar. De har oftast stoppats direkt i munnen och varit särskilt välkomna av barnen. Tillgången på smultron var större före det moderna jordbruket och en viss försäljning förekom.

två barn sitter på knä och plockar smultron, svartvitt fotografi

Smultronplockning i Sundsvall 1950. Foto: Norrlandsbild/Sundsvalls museum (CC BY-NC)

Olika sorter

Det finns olika sorter av smultron. Vårt vanliga smultron, skogssmultronet, växer vilt i hela Sverige förutom i fjällområdena.

Backsmultron trivs på torra backar och har framförallt plockats på Gotland, där de kallas för nejkon. Men de har inte samma söta smak som smultron.

Vanliga smultron (skogssmultron)

Backsmultron

Det finns också trädgårdssmultron eller parksmultron, som odlades innan jordgubben slog igenom under 1900-talet.

Känt är hur mycket Carl von Linné uppskattade smultron. Han rekommenderade smultron vid ”sten-och grusplågor” och mot gikt.

Jordgubben fått särställning

Idag har jordgubben en särställning. Den är en hybrid av två smultronsorter och introducerades i Sverige i slutet av 1700-talet, men blev populär först på tidigt 1900-tal, då man fått fram sorter med mer smak. Då startades också kommersiell jordgubbsodling i Skåne, främst inriktad på städernas burgna kunder.

Nittio procent av bärodlingen i Sverige idag består av jordgubbsodling, och det är också det bär som konsumeras mest i landet. Nästan alla jordgubbar plockas av säsongsarbetare från andra länder. Än en gång bekräftas att bärplockning fortsätter att vara ett arbete med låg status.

Jordgubbar i Kokboken

I dialekterna

Smultron

  • jordbär (stora delar av södra, norra och västra Sverige)
  • backbär (Bohuslän)
  • hättebär (Västergötland)
  • smulterbär (Dalarna, Gästrikland)
  • snytterbär (Gästrikland, Hälsingland)
  • rödbär (Gotland)

Backsmultron

  • hattbär (Västergötland)
  • nejkon, nejkar (Gotland)
  • smällon (Skåne)

I nationella minoritetsspråken

Jordgubbar

  • mansikka (finska)
  • mansikka, juurtkyppi (meänkieli)
  • טרוסקאַפֿקע / truskafke (jiddisch)

Smultron

  • metsämansikka (finska)
  • mansikka, ahomansikka (meänkieli)
  • פּאָזעמקע / pozemke (jiddisch)

Fakta

Smultron

Smultron (Fragaria vesca) är en flerårig ört som kan bli upp till 2 dm hög. Den har ovala blad med taggad kant och blommar med vita blommor. Skenfrukten (den egentliga frukten är de små nötterna på smultronets yta) är köttig och röd, och lossnar lätt från växten. Växten är vanlig i hela landet utom i fjälltrakterna.

Backsmultron

Backsmultron (Fragaria viridis) är mycket lik smultronet till växten men har andra sorters skenfrukter. Smultronen sitter hårt fast och är grönaktiga även som mogna. På ställen där smultron och backsmultron samsas kan hybrider uppstå. Växer främst på Öland och Gotland men förekommer även på andra ställen i södra och mellersta Sverige.

Parksmultron

Parksmultron (Fragaria muricata) kan bli upp till 3 dm hög och växer ofta i stora bestånd. Liknar det vanliga smultronet men är större och har mer tilltryckt behåring på stjälkarna och frukten smakar annorlunda. Förekommer från Skåne upp till Dalarna men är inte särskilt vanlig. Kallas också trädgårdssmultron eller jordgubbsört.

Jordgubbar

Jordgubbar (Fragaria x ananassa) är ingen egen art utan en hybrid mellan de amerikanska arterna jättesmultron och scharlakanssmultron. Skiljs från våra andra smultronarter genom sina kala blad, skaftade småblad och stora skenfrukter. Finns i Sverige inte som viltväxande men är vanlig i odling. Kallades förr också ananassmultron.

Lästips

Den virtuella floran: Smultronarter i Sverige Länk till annan webbplats.

Röster från arkivet

Gotland

Raubär (smultron) åts rå så och najkar (backsmultron), men najkar kund syltas också, men ej raubär, för di tål ej att kokas. De små knopparna på bären blir bäska. Så smultron ska ätas råa. Najkar, eller nejkon hade vi massvis av, plockade flera liter varje år men vi åt den rå såsom smultron till mjölk. Någon gång kokade mor nejkonsylt som hon hade att lägga emellan tårtor till kalas. Så det var fint värre kan tänka.

Berättat av: Josef Hjorter (född 1913)
Plats: Fide, Gotland
Upptecknat: 1969–70 (Uppsala, 27697)
Se hela uppteckningen Pdf, 5.1 MB, öppnas i nytt fönster.

Dalsland

Smultronen åts färska med mjölk och socker till.

Berättat av: Maria Aronsson (född 1865)
Plats: Råggärd, Dalsland
Upptecknat: 1942 (Uppsala, 15979)
Se hela uppteckningen Pdf, 5.5 MB, öppnas i nytt fönster.

Hälsingland

Barn har brukat plocka smultron och hallon och sälja till någon herrskapsfamilj nere i samhället. Dessa bär åtos gärna med grädde eller mjölk, och förr i världen fanns det inte jordgubbar här, som kunde ersätta dem.

Berättat av: Kerstin Andersdotter (född 1865) och Sigrid Löf ( född 1869)
Plats: Vallsta by, Arbrå, Hälsingland
Upptecknat: 1938 av Erik Löf (Uppsala, 11558)
Se hela uppteckningen Pdf, 3.9 MB, öppnas i nytt fönster.

Jämtland

Jordgubbar kom i början av nittonhundra. Jag var mellan femton, tjugo år innan jag såg en jordgubbe. Nu har de mest ett litet land i varje gård. Det finns även större odlingar för avsalu.

Berättat av: Julia Göransson (född 1874)
Plats: Oviken, Jämtland
Upptecknat: 1963 av Märta Sandberg (Uppsala, 25240)
Se hela uppteckningen Pdf, 2.2 MB, öppnas i nytt fönster.

Närke

Smultron kallades förr av äldre personer för ”smöttror”, men numera kallas de smultron. Dessa bär växa icke heller i några större mängder här på orten. Smultron och mjölk var en fin rätt på bordet likaså smultronsaft.

Berättat av: Carl Otto Hall (född 1868)
Plats: Kräklinge, Närke
Upptecknat: 1939 (Uppsala, 12568)
Se hela uppteckningen Pdf, 2.1 MB, öppnas i nytt fönster.

Södermanland

De första bär som man vet är smultronen och det kan hända att de finnas mognade själfva Midsommardagen.---Björken löper nu och barnen förstå sig så väl på att med sin lilla fällknif afflå en näfverlapp af hvilken eller hvilka somliga göra sig strutar och de mera kunniga skäppor hopsätta med hvassa pinnar. Man plockar dessa fulla och så hvarefter mognandet tilltager så antagas ordentliga korgar. Men i brist på allt detta så duger en tratt, en skål eller till och med mössan eller kasjetten (kasketten). Barnen hållas därmed tills det blir godt om dem då äfven modren följer med, och så är snart hela bärskogen full med allehanda folk. Det är just nu som bränderna efter skogseldens härjningar visa sin första nytta. Till en början betaltes 24 skilling kannan och sednare blott 8 skilling. Nu kosta de 1 Rd och därutöfver och undergå icke gärna 24 skilling eller 50 öre. Smultron nyttjas till att lägga i brännvin och så därmed smörja ömkylda fötter. För öfrigt nytttjas de högst sällan att äta hemma ty man går eldre bort där man kan få slanten eller något matvärde.

Ur: Boken Folklivet i Åkers och Rekarne härader Södermanland 1. Arbete och redskap av Gustaf Eriksson

Utgiven: 1989 av Magdalena Hellquist, Dialekt- och folkminnesarkivet
Läs boken som pdf Länk till annan webbplats.

Uppdaterad 08 december 2021

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.