Sull och mölja

I dag äter många av oss gärna fil eller yoghurt med nersmulat/betat tunnbröd eller knäckebröd och kanske doppar vi i grytan på julafton. Då är vi del av en mycket gammal mattradition.

svartvitt fotografi med en familj som doppar i bröd i gryta med skinkspad som står på järnkamin. I förgrunden häller äldre man upp mumma i ett stop.

Dopp i grytan anno 1910. Foto: E. Åkerhielm/Nordiska museet (CC0).

I äldre tid bestod ofta måltiden av att man hällde brödsmulor eller bröt bröd ihop med surmjölk, vatten, stekflott, buljong eller annan vätska. Det var det bästa sättet att få i sig det hårda förrådsbrödet på och samtidigt ta tillvara fettet eller vätskan. På många håll, särskilt i de nordligare delarna av landet, där brödet var hårt, var detta en del av basmaten under större delen av året. Det var också ett sätt att ta tillvara varje brödsmula och matrest. Alla jordbrukets produkter betraktades som ”gudslån” och ingenting fick förfaras. När man kokade fisk och kött, togs alltid fisken och köttet upp och soppan, sodet, åts för sig, ofta med bröd i, eller kunde kokas till ”välling” med ärter och grönsaker.

Mjölksull, bryta, mälja, blöta...

Att äta bröd ihop med vätska hade många olika benämningar över landet och beroende på om den bestod av mjölk, buljong eller flott. I mjölksull eller bryta blandades brödet i sur eller söt mjölk. Det kunde också vara sull på dricka, varm eller kall. I ölsupan kunde bröd ibland betas ner. I flottmölja/milja/mälja eller blöta, doppades brödet i vatten, flott och messmör, fläskflott eller fett spad. I paltmöljan tog man tillvara uppblötta paltbrödssmulor som åts med sås av fläskflott, mjölk och vatten.

På sidan Dialekternas smola och bryta kan du läsa mer om dialektala ord för att smula ner bröd i en tallrik fil eller mjölk.

Röster från arkivet

Dalarna

Mölja är gjord av fett fläsk som stektes, sedan tog man bröd eller blodpalt och lade ihop med fläsket och fläskflottet. Bröskiva med flott på kallades flott-gås.

Berättat av: R Engberg Ore
Plats: Dalarna
Upptecknat: 1935 (Uppsala 8993 frgl M81)
Se hela uppteckning 8993 Pdf, 1.8 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 1.8 MB)

Härjedalen

Flöttmölje

Man skummar noggrant bort allt det feta, när man kokar kött och fläsk. Så bryter man eller skär man tunnbröd i små bitar och öser över den heta buljongen. Sedan slår man bort buljongen och öser på det feta skummet som man skummat av och blir detta ”flöttmölje”, som anses som en stor delikatess.

Man kan även tillreda ”flöttmölje” utan buljong, dvs man tar då ”fett” och lägger i stekpannan, pannan ska vara ungefär halv, och när fettet har blivit hett så ”betar” man ner tunt bröd (även blodbröd kan användas).

Plats: Hede, Härjedalen
Upptecknat: 1926 av Ella Granberg (Uppsala 1221:1)

 

Herrdalingar

Man skär fläsk i små tärningar och steker dessa så länge, att allt fett har smält ner. Man tar sedan bort fläsket och så rör man ner vetemjöl i flottet tills det blir en tjock deg. Sedan rör man ner en kaffekopp socker. Har man litet jästpulver att tillsätta, så är det bra, eljest går det ändå.

Pannan sättes över svag eld i den öppna spisen och kakan får sakta torkas.

Plats: Hede, Härjedalen
Upptecknat: 1926 av Ella Granberg (Uppsala 1221:1)

Jämtland

”Flukksull”, plockblandning = hopplock av diverse matrester, om man så vill en slags pytt i panna. - - ”Lödassblänna”, lördagsblandningen, diverse överblivna matrester från den gångna veckan, serverades på lördag, givetvis ej hoprörda så, att tex salt sill blandades in i kötträtt osv. Blandningarna voro rätt så hyggligt sammansatta. - -

”N sull även benämnd hakkälsa” var en rätt bestående av råa havregryn och tätmjölk – vanlig mjölk nyttjades även dock mera sällan. En annan ”sull” tillreddes vanligast av tunnbröd = papperstunt bröd bakat på deg av kornmjöl och mjöl av norrlandssorten gråärt. När brödet var ugnsvarmt veks det ihop till en spetsig triangel, det var mycket sprött, gult till färgen, något av en virtuos skicklighet var kavlandet av denna deg, som hade en oanad förmåga att falla sönder under detta arbetsmoment. Brödet hade en säregen bäsk ärtsmak men var – i de flestas tycke –en delikatess av första klass, ingefära och strösocker ströddes rätt ofta på ”sullan”, även tillsattes också lingonmos, som sötats med sirap eller stensötedekokt. Rätten vispades kraftigt med den ätandes sked.

”Flåttmelja” – vanligast vid jultid, då ett speciellt norrländskt kornbröd doppades i skinkspadet. Men rätten reddes emellanåt på smulor tunt kornbröd, som hälldes över med kokande flott eller buljong.-

Genom detta enkla tillvägagångssätt så tillvaratog man också brödsmulorna, vilka givetvis också, i likhet med bla all mat – räknades till Guds gåvor.

Okokta rovor uppskurna i bitar kunde också blandas i tätmjölken, sak samma med tjockpannkaka, rätterna smakade ej alls illa. Överbliven kornmjölsgröt användes också på detta sätt. I skogen nyttjades kalla kolbullsbitar för detta ändamål.

”Mjålröra”, mjölröra, nyttjades även, mjöl av korn eller gråärter hoprördes – om mjölk nu fanns med sådan – eljest slogs kokhett vatten på /lättsaltat/. Kallades när ärtmjöl nyttjades för ”ärt-röra”. Slog man kokhet vassla över mjöl av ärter eller korn kallades rätten för ”möseröra”.---

En i upptecknarens tycke mycket god rätt var när man provsmakade ”nyårväjjen”, det nya årets skörd, en rätt som reddes när rågen ”sloss borte”, slogs ur. Nytröskad råg sköljdes noga, slogs så över vatten, varefter det hela fick stå och svälla och sötna några dagar, en verklig kalasrätt, uppskattad av alla. Den var söt och aromatisk – smakade på ett underbart sätt råg på ”riktigt” sätt.

Hemmalagad svagdricka kunde sällsynta – väl mest vid högtidliga tillfällen – gånger nyttjas istället för vatten vid förenämnda ”rörors” tillredning.

”Savan”, björksav, nyttjades även för samma ändamål.

Berättat av: Erik Jonas Lindberg
Plats: Ragunda, Jämtland
Upptecknat: 1969 (Uppsala 27433 M81)
Se hela uppteckning 27433 Pdf, 20.5 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 20.5 MB)

Fler röster från Jämtland

Blev det flott kvar i grytan eller stekpannan så slog man det över potatisen eller så tog man vara på flottet genom att doppa bröd i det. Man var noga med att ta tillvara på allt.

.


Berättat av: P-E Persson (född 1886)

Plats: Oviken, Jämtland

Upptecknat: 1963 av Märta Sandberg (Uppsala 25504, frgl M81)

Se hela uppteckning 25504 Pdf, 1.1 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 1.1 MB)

Lappland

Fett sparades även att blandas något litet i kokande vatten, vari man doppade tunnbröd, blöta. En snabbrätt som ätes här ännu. En annan rätt med flott som huvudbeståndsdel var ”sluring”, som åts i timmerkojorna, den tiden då varje arbetare redde sin mat själv. Man stekte flottet, rörde mjöl i det stekande flottet. Därefter reddes under stekning litet vatten, litet i sänder. Ett annat slags ”sluring” var att steka upp mycket flott med något vatten samt röra i en smet, tunn sådan, under uppkokning. En tredje rätt med mycket flott var ”brödmoja”. Man stekte då mycket flott i litet vatten samt bröt ner det flinthårda ”helskrädd bagarbröd”, som fanns i gamla tider. Det påstods vara så hårt att man ”slå ihjäl en oxe” med det. Men gott. Lättlagade, goda och något att arbeta i kylan rätter.

Berättat av: Almar Nilsson (född 1896)
Plats: Fredrika, Lappland
Upptecknat: 1968 (Uppsala 26938 frgl M81)
Se hela uppteckning 26938 Pdf, 22.8 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 22.8 MB)

Norrbotten

En gammal maträtt var blöta. Man kokade upp vatten och mjölk eller också fläskspad och i detta lade man ned några tunnbrödsbitar. Sedan de mjukats upp i grytan, togs de upp på en tallrik. Man åt smör eller fläskbitar till. Var och en skötte om att doppa sin, eller sina portion(er) i grytan och ta opp den, då man ansåg den vara färdig. (Rätten påminner mycket om nutidens ”Dopp i gryta”). En del använde fiskspad till blötvatten och så åt man då blött tunnbröd plus den i spadet förut kokta fisken.

Berättat av: Egon Lundberg
Plats: Norrfjärden, Norrbotten
Upptecknat: 1961 (Uppsala 24771 frgl 81)
Se hela uppteckning 24771 Pdf, 29 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 29 MB)

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    Uppdaterad 23 mars 2021

    INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

    Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


    Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.