Om kålen i kosthållet

Trädgårdslanden grävdes och sköttes i allmänhet uteslutande av kvinnorna, dvs någon av männen körde ju oftast dit nödig stallgödsel - till växterna som skördades ovan jord och fösdynga till övriga. Den del av trädgården där köksväxter odlades kallades kålgården medan den del där blommor och även en del kryddväxter odlades kallades kryddgården. I närheten brukade även ofta humlegården vara belägen. På en del gårdar kunde dessa ”gårdar” ligga intill varandra på andra gårdar helt skiljda från varandra. I resp ”gårdar” låg kålland och kryddland där de olika avdelningarna hade namn efter de olika växtslagen.--- På dessa gödslades tämligen rikligt och jorden spadvändes, vilket så gott som alltid skedde på våren, endast i undantagsfall på hösten. Efter grävningen krattades landen noga till – förr med ”harkor”, senare med krattor – man gjorde upp ränder för sådden med käppar el ofta i kållanden med hjälp av rep, som drogs fram och tillbaka.---

De köksväxter och kryddväxter som i mannaminne odlats är kål, pepparrot, rova, palsternacka, morot, rödbeta, lök, gräslök, bondbönor, mejram, dill, persilja och långt tillbaka även timjan och körvel.

På trädgårdslandet odlades fordom just ingenting annat än kålrötter och landet kallades kålsäng eller rotsäng. Dessa kålsängar spadvändes på våren.--- Detta arbete utfördes vanligen av männen och kvinnorna utförde planteringen och skötseln i övrigt. Kålrotsplantor drevs upp i kallbänk = plantskulle. Denna bestod av en cirka 6 fot lång, 4 fot bred och 1 fot hög låda med brädbotten som låg på ett par bockar och var placerad vid solsidan av en vägg, vanligen stuguväggen. Tidigt på våren fylldes lådan till hälften med hästgödsel och där ovanpå lades ett lager ”fin torvmull” vari kålrotsfröet sattes på så sätt att man stack hål i mullen med fingret och släppte ner några frön i vart hål. Omkring midsommarn flyttade man plantorna till sängarna, vilket kallas att sätta plantor. Andra köksväxter som odlades av gammalt var lök, vilka ej drogos upp genom frö utan genom att sätta sticklök. Andra köksväxter såsom morötter, rödbetor od ha ej odlats på senare tid.

Plats: Säter, Dalarna
Upptecknat: 1963 av Ingvar Norman (Uppsala, 25251)
Se hela uppteckningen Pdf, 10.5 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 10.5 MB)

Ja, här i Öhn hade vi kålgårdar. Mest vitkål hade dom. Men de kunde ha blomkål med. Och frön skaffade de sig själv.---

Ja, nog hade de ibland. Men de var dom som inte hade någon med. Men dom flesta hade då något land med morötter och kålrötter.

Berättat av: Johan Andersson (född 1871), Anna Greta Andersson (född 1876), Olov Vestin (född 1857), Gustav Persson (född 1866), Anna-Lisa Persson (född 1863), Karin Lindström (född 1863), Erik Boström (född 1863).
Plats: Mackmyra, Valbo, Gästrikland
Upptecknat: 1945 av Vivi Wendin (Uppsala, 17501)
Se hela uppteckningen Pdf, 11.2 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 11.2 MB)

Båda slagen (rova och kålrot) föras, när det gäller äldre tid, bäst under rubriken kryddgårdsväxter. En trädgårdstäppa har här benämnts kålsäng eller kålgård. En kålsäng bestod ofta av flera delar skilda från varandra av breda och ganska djupa gångar. De växter som odlades, voro vanligast lök, morötter, kålrötter, rovor och blommor. Vidare hände det att man hade kyndel, persilja, kål osv. Lök uttalades louk, salottalouk (schalottenlök). Istället för kålrot sade man helt enkelt ”rot” och istället för rova rôv.---

I många fall sköttes arbetet i kålgården av kvinnor, men eljest av den som hade mest tid och fallenhet för saken.

Plats: Norderön, Jämtland
Upptecknat: 1932 av K O Andrén (Uppsala, 5164)
Se hela uppteckningen Pdf, 7.6 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 7.6 MB)

Kålgården grävdes upp på våren av männen, resten av arbetet där utfördes av kvinnorna, vilka gödslade samt krattade till jorden och indelade den i bänkar, lavar, mellan varje làva skottades jorden upp, så att det blev 20-35 cm djupa gångar mellan bänkarna, vilket åstadkom att jorden hastigt uttorkade och det fordrades en trägen vattning för att det skulle växa något där. Fröna petades ned i hål som man gjorde med fingret eller ibland med en spetsig pinne, och efteråt tillklappades jorden med en bräda, försedd med en stör som handtag. Plantor uppdrages endast av huvudkål, i övrigt såddes fröet direkt på bänken. Kålfröet däremot såddes i en med jord fylld låda, vilken man förvarade i ladugården tills plantorna kommit upp och var färdiga att utplanteras. Av grönsaker odlades förnämligast kål, kålrötter, morötter, rödbetor, dill, persilja och lök. Av vanliga blomsterväxter må nämnas akleja, lackviol, kejsarkrona, reseda, luktärter, åbrodd mfl.

Berättat av: Alfred Nilsson
Plats: Gissjö, Fränsta, Medelpad
Upptecknat: 1943 (Uppsala, 16185)
Se hela uppteckningen Pdf, 1.8 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 1.8 MB)

Det var inte bara säd som skulle i jorden på våren, utan även rovor, kålrötter, potatis mm. Rovfrö och kålrotsfrö kunde man så med fingrarna, drösla, eller drösa, ner i en smal rännna, som man med en käpp dragit upp i jorden.---

Till ett jordbruk hörde ofta en större eller mindre trädgårdstäppa, där man odlade morötter, rödbetor, kål, ärter av olika slag samt blommor.

Trädgårdstäpporna eller ”kryddgårdarna” gödslades och spadades samt harvades med ”harvpinnräfsa”, varefter de indelades i sängar med gångar emellan. Det var huvudsakligen kålrötter, som odlades där, senare ev morötter, rödbetor etc. Kålplantor drogos upp på kalljord.

Berättat av: Johan Enbom (född 1844), C O Lundbäck (född 1878)
Plats: Nederkalix, Norrbotten
Upptecknat: 1935 av Ernst Lundbäck (Uppsala, 8824)
Se hela uppteckningen Pdf, 4 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 4 MB)

Arbetet i trädgårdslandet sköttes uteslutande av kvinnorna. De köksväxter men odlade voro morötter, störbönor och kålrötter, men i liten skala. Det huvudsakligaste var dock kålrötter; trädgårdstäpporna kallades därför även kålland och trädgårdssängarna kålsängar. Kålrotsplantor köptes i allmänhet från någon närbelägen handelsträdgård och planterades sedan ut på sängarna i kållandet. Direkt frösådd av kålrötter förekom sällan.

Berättat av: Gottfrid Jönsson (född 1865)
Plats: Misterhult, Småland
Upptecknat: 1959 av Gunnar Skogsmark (Uppsala, 24089)
Se hela uppteckningen Pdf, 13.8 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 13.8 MB)

Täppan grävdes med spade. Det brukade kvinnfolken få reda själva. Man grävde med spade, krattade och gjorde sängar. Gödslade före grävningen. Man sådde kålrotsfrö eller köpte plantor och satte. Helst sådde man själv, ty då hade man många plantor att taga av och sätta ut. Så var det morötter och palsternackor, dill och persilja. Dessutom växte vid gårdarna cikoria och körvel.---

Berättat av: Agnes Westerberg (född 1896)
Plats: Arholma, Björkö-Arholma, Uppland
Upptecknat: 1946 (Uppsala, 18623)
Se hela uppteckningen Pdf, 3.2 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 3.2 MB)

Trädgårdsodlingen var föga beaktad så här ute hos bönderna före 1870- och 80-talen. Först därefter började denna näringsgren, tack vare tidningarnas ivriga och väckande artiklar för målet att erhålla en trädgårdstäppa vid varje stuga taga fart. Sedan dess har också trädgårdsodlingen, liksom grönsksodlingen, undan för undan tagit allt större omfattning. Det lilla man i äldre tider odlade var bara en äller annan kvmtr märgärter och kanske en kvmtr morötter och palsternackor. Och dessutom några plantor, dvs plantor av vitkål äller kålrot. Vidlyftigare saker inlät man sig aldrig på. Och vanligen blev det mor i huset som ensam skötte den lilla odlingen.

Plats: Alster, Värmland
Upptecknat: 1930 av Albin Zernander (Uppsala, 2964)
Se hela uppteckningen Pdf, 2.1 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 2.1 MB)

Trädgårdstäpporna grävdes på hösten och i regel företogs en omgrävning på våren, då alla ogräsrötter plockades bort.

Särskild omsorg nedlades på kållandet. ”Fint som e kålsäng” var ett gängse uttryck. Vidare odlades kålrötter, morötter och lök. Det synes som om det mesta av arbetet med köksväxterna utförts av kvinnorna.

Plats: Väne-Åsaka, Västergötland
Upptecknat: 1939 av Oskar Olsson (Uppsala, 13346)
Se hela uppteckningen Pdf, 4.1 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 4.1 MB)

I trädgården fick kvinnorna vanligtvis så och sätta plantor. Kålrotsplantor drevs upp i en liten säng emot en vägg eller i sol, plantlave (= en 4-kantig timrad trälåda mot väggen på soligt ställe.) såddes tätt och gallrades ur plantor och sattes på land, en halv aln mellan varje planta. Kålrotsfrö kunde man få genom att sätta en kålrot på våren, av den kom ut en stängel som satte förfärligt mycket svarta runda frön. Man odlade nog samma köksväxter förr som nu. Flere sorters ärter och bönor har nog kommit till. Men Cikoria odlades hemma för kaffekokning. Det fick inte saknas. Rovlandet gödslades mera än andra åkrar, sen såddes fröet för hand blandat med sand, ty fröna var så små, så det har blivit för tätt eljest. Men på slät åker. Senare lades åkern upp i drillar och maskin sköts över drillarna och sådden. Rovorna bara rensades från ogräs för eljest fick de sköta sig själva. Men när sådden skedde på drill, då fick man lov å gallra, när de stod i rader.

Plats: Fläckebo, Västmanland
Upptecknat: 1928 av Johan Larsson (Uppsala, 1939)
Se hela uppteckningen Pdf, 2.9 MB, öppnas i nytt fönster. (Pdf, 2.9 MB)