Om åkerärter och bondbönor i Västra Vingåker

Ärter såddes som vanlig säd, såddes (som) vårsäd på andtäppan [1]. Då var jorden beredd först, och di kasta ur ärterna och plöjde efter med plog. Vi hade bara gjutna plogar med trästänger, där det är järn nu. Det har också funnits tossplogar [2] med toss på. Den där toppen släpa framme vid dragninga, så att det blev mera jämnt. Tossen gjorde gräns på djupleken [3].

Ärter och havre sådde vi på våren. Vi kunde sätta någe lite grand potatis, det var tidigare än ärter, var att använda en kvällsstund till potatisen.

Ärter blev mogna jämnsides med rågen, var di täta, tog vi och drog med lie, var det glest, då ryska vi opp dom. Di fick ligga på landet (en) liten smula och sen torka vi dom.

Då la vi in dom på ränderna [4], sen fick di ligga där, så vi hann tröska undan vete och råg först. Vi feck dom så torra, så alla pungar [5] vart söndersprängda.

Så kasta vi dom och harpa dom i maskin, di vart så fina, så det fanns inte smole [6] i dom. Sen kunde vi mala dom till mjöl, ärtmjöl, som vi hade i ärtmjölspannkaka.

Så åt vi ärterna stuvade också, det var hela ärter, koka dom med fläskben och redde av dem med vettmjöl. Det var stuvade ärter.

Av mjölet gjorde vi också ärtmjölsklimp. Då rörde vi ut ärtmjöl i vatten och tog tjocka klimpar och lade i kokande vatten. Vi åt klimpen till fläsk och mycke till fisk, till braxen, och till annan kokad fisk.

Berättat av: Per Larsson (född 1850)
Plats: V Vingåker, Södermanland
Upptecknat: 1937 av Ingeborg Nordin-Grip (Uppsala, 11555 s 160)