På 1930-talet gjorde insamlaren Imber Nordin-Grip flera uppteckningar från Västra Vingåkers socken. Här berättar Per Larsson och Johanna Lundström om åkerärtor och bondbönor i bygden.
Texten innehåller en del dialektala och ålderdomliga ord och uttryck. Kursiverade ord förklaras under rubriken Ordförklaringar.
Ärter såddes som vanlig säd, såddes (som) vårsäd på andtäppan [1]. Då var jorden beredd först, och di kasta ur ärterna och plöjde efter med plog. Vi hade bara gjutna plogar med trästänger, där det är järn nu. Det har också funnits tossplogar [2] med toss på. Den där toppen släpa framme vid dragninga, så att det blev mera jämnt. Tossen gjorde gräns på djupleken [3].
Ärter och havre sådde vi på våren. Vi kunde sätta någe lite grand potatis, det var tidigare än ärter, var att använda en kvällsstund till potatisen.
Ärter blev mogna jämnsides med rågen, var di täta, tog vi och drog med lie, var det glest, då ryska vi opp dom. Di fick ligga på landet (en) liten smula och sen torka vi dom.
Då la vi in dom på ränderna [4], sen fick di ligga där, så vi hann tröska undan vete och råg först. Vi feck dom så torra, så alla pungar [5] vart söndersprängda.
Så kasta vi dom och harpa dom i maskin, di vart så fina, så det fanns inte smole [6] i dom. Sen kunde vi mala dom till mjöl, ärtmjöl, som vi hade i ärtmjölspannkaka.
Så åt vi ärterna stuvade också, det var hela ärter, koka dom med fläskben och redde av dem med vettmjöl. Det var stuvade ärter.
Av mjölet gjorde vi också ärtmjölsklimp. Då rörde vi ut ärtmjöl i vatten och tog tjocka klimpar och lade i kokande vatten. Vi åt klimpen till fläsk och mycke till fisk, till braxen, och till annan kokad fisk.
Berättat av: Per Larsson (född 1850)
Plats: V Vingåker, Södermanland
Upptecknat: 1937 av Ingeborg Nordin-Grip (Uppsala, 11555 s 160)
Nästan hela sommarn, sen bond-bönorna var färdiga, åt di såna. Då laga di till bondböna-sod. Då koka di färska böner i vatten och koka av med mjölk och vettmjöl och hade i lite persilja.
Till ”stuvade bondbönor” åt di mest spiksill /=spicken sill/. Då skar di silla i bitar och la sillbita ijämter sej på bordet, eller också hade di spikköt /=spicket kött/ eller spikfläsk, som di la på bordet och hade bönorna i ett stenfat och åt med kniv.
Att sätta bondbönor
Di satte bondböner i jordpärolandet [7], men somliga hade bondbönor på stora land.Di bruka säja så här: ”När du ser blommor på syren och hägg, den första bönan i jorden lägg.”
Berättat av: Johanna Lundström (född 1864)
Plats: V Vingåker, Södermanland
Upptecknat: 1937 av Imber Nordin-Grip (Uppsala, 11555 s 161)
[1] Särskilt inhägnat land på trädesjord för odling av ärter, rovor o dyl.
[2] Med stöd i form av en dyna, av trä.
[3] I fåran
[4] Skullen över trösklogen
[5] Ärtskidor
[6] Skräp
[7] Potatislandet
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN
Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.
Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.
Kommentarer