Om baljväxter i kosthållet

Husmanskost med gamla anor

Ärter och bönor har en lång historia på svenska matbord. De äldsta fynden av ärter i Sverige är från yngre stenåldern, och på medeltiden började de odlas i större omfattning. Bondbönorna har funnits lika länge. De olika trädgårdsbönorna, till exempel bruna bönor, har sitt ursprung i Amerika och började odlas i Skandinavien mot slutet av 1600-talet.

Ärtsoppa och bruna bönor och fläsk är rätter vi idag benämner ”husmanskost”, det vill säga enkel vardaglig mat på inhemska råvaror, som har rötter långt tillbaka.

Tid för ökad baljväxtodling

Idag är det ett uttalat miljöpolitiskt mål att vi ska minska köttkonsumtionen. En ökad inhemsk produktion av baljväxter blir då extra viktig och idag pågår en hel del försök med att odla dels äldre sorter av baljväxter som gråärt, bondböna och linser, som förr odlades i större omfattning på Gotland. Men även baljväxer som tidigare inte odlats i landet. Framför allt på Öland och i östra Småland, där man traditionellt har odlat bruna bönor, odlas nu också bland annat kikärter, vita bönor och kidneybönor. De bruna bönor som härstammar från Öland är idag skyddade enligt EU:s skyddade geografiska beteckning, SGB (läs mer på sidan Skyddad beteckning för traditionell mat).

Folktro

Liksom odlingen av andra grödor har ärt- och bönodlingen kringgärdats av folktrons föreställningar om vad som var viktigt att tänka på för att få bra skörd, och hur man skulle tyda tecken på tillväxten. Bönderna hade märken i naturen som visade när det var dags att så och skörda, och det gällde att så när vinden kom från rätt håll, vädret var på ett visst sätt och månen stod i rätt fas. En annan föreställning var att bönorna skulle ha fått tre blad vid ett visst datum – vissa uppteckningar säger den tredje maj, då man fram till 1900-talet firade korsmässa, vissa nämner bönsöndagen, det vill säga femte söndagen efter påsk.

Ärter och ärtskidor har sedan långt tillbaka i tiden varit en symbol för fruktbarhet och havandeskap, vilket också speglas i folktron kring sådden och tillväxten. Ärtskidan kunde också symbolisera sammanhållning mellan boskap som skulle ut på sommarbete. Om alla kor i en flock åt ärter ur samma skida, skulle de hålla ihop.