Smör: Efter en stund sa det pang och gnistor sköt ut från motorn på min gamla trotjänare

Jag kan verkligen rekommendera att man tillverkar sitt eget smör. Men ta det lugnt med elvispen! Det skriver Eva Thelin som för första gången provat att göra eget smör.

Sedan i somras har jag tänkt prova att göra eget smör, men ekonomisk som jag är, har jag väntat på att en större mängd grädde med kort datum ska reas ut till halva priset.

När det nu hände hade affären satt ner priset på hela tre femdeciliterspaket och då slog jag till på allihop. Jag hade förberett mig genom att läsa de beskrivningar som finns här på Matkult om hur man gör smör, men också sökt information på andra ställen på webben. Tydligen är det väldigt inne att tillverka sitt eget smör, för någon brist på instruktioner var det inte.

Jag började med att ta fram elvispen och en rätt stor bunke för att ha lite stänkmån. Någon smörkärna har jag (ännu) inte, så det får bli en annan gång. Elvispen fick gå på högsta fart och det dröjde inte länge innan grädden fått den konsistens man brukar vilja ha, men nu var det bara att fortsätta. En god stund var grädden bara övervispad och vette åt smörhållet. Det som ska hända är att kärnmjölk kommer fram. Den är det viktigt att få bort, för annars håller sig smöret inte lika länge. När mjölken väl började sippra fram gick det fort. Snart stänkte det rejält om smöret och det blev dags att hälla av mjölken, som jag sparade för att använda till matlagning.

Eftersom jag inte trodde att all kärnmjölk var borta, drog jag igång vispen igen. Den nu mycket kompaktare massan fastnade inne i visparna och min Nilsjohan fick arbeta hårt. Alltför hårt skulle det visa sig. Efter en stund sa det pang och gnistor sköt ut från motorn på min gamla trotjänare. Snabbt ur med kontakten och ut i hallen efter brandfilten utifall att. I köket var det mörklagt och det luktade kraftigt av bränd plast. Men inget mer hände och efter att ha återställt säkringen och tagit bort några sotflagor från smörets yta övergick jag till att älta smöret för hand.

 Ältandet görs för att få ur det sista av kärnmjölken. Då häller man iskallt vatten över smörklumpen och knådar den. När vattnet färgats av mjölken byter man till nytt vatten. Det räckte med att byta två gånger, sedan förblev vattnet klart och ofärgat. Smöret var förvånansvärt smidigt att hantera och kladdade inte det minsta.

Smörklumpen blev så pass stor att den skulle passa ganska precis i den nytillverkade smörform jag fått tag i på en loppis. Enligt en uppgift på webben ska formen läggas i kallt vatten i 30 minuter för att smöret inte ska fastna, så det gjorde jag. Sedan tryckte jag ner smöret ordentligt i formen, så att den mönstrade bottnen skulle ge avtryck. Efter att smöret fått stå i kylen några timmar, lossade jag på två sidor av formen och stjälpte upp smörstycket på ett fat.

Smöret smakade alldeles utmärkt, mer gräddigt än köpt smör. Något salt blandade jag aldrig i, utan var och en får strö över flingsalt på smörgåsen efter behag. Jag kan verkligen rekommendera att man tillverkar sitt eget smör. Men ta det lugnt med elvispen! Att knåda ur det sista av kärnmjölken går alldeles utmärkt.

/ Eva Thelin