Julbaket

Inför julen var det åter dags att värma upp bakugnen. Nu var det inte bröd till de stora förråden som skulle bakas, utan mjukt festbröd som skulle ätas under julhelgen. Viktigt var också att baka bröd till tiggare och andra behövande.

Julen och nyåret var tider då man tog tydor inför det kommande året. Hur skörden skulle bli var den centrala frågan. Efter julottan var det kappkörning hem och den som var snabbast skulle också bärga skörden först av alla.

Allt som ingick i julfirandet hade fått del av julens magi och kunde på olika sätt bidra till en kommande god skörd: julölet, halmen på golvet, askan från julbrasan och naturligtvis brödet. Det fanns oftast ett bröd som kallades såkaka och som sparades tills det blev dags att så. Då kunde den ätas av människor och djur eller smulas sönder och strös ut på åkern för att bidra till en god skörd. På så vis slöts cirkeln från jord till bord och tillbaka till jorden.

Julbak i Hudene år 1903. Foto: Gustaf Ewald/Vänersborgs museum (CC BY-SA)

Röster från arkivet

Dalsland

På juldagen skulle man skynda sig hem från julottan för den som kom först hem skulle först få sina andtider gjorda, därför var det en riktig kappkörning från kyrkan.

Julaftons och juldagens väder siade ock om växtligheten, kommande årets skörd. War det gott väder och solsken så skulle skörden bli god. Hela julhelgen varslades om den skörd som skulle bli följande år. Wackert väder bådade gott i alla helgdagarna. Storm och oväder under julen betydde dålig tid.

På juldagen borde man sova mycket. Ju sömnigare man kände sig juldagen dess bättre skulle skörden bli.

Då man första gången såg nyårsnyet (nymånen) borde man laga att man fick något långt för då skulle grödan bli bra med långa strån. ”Ann´da trätt skulle julbordet vara slätt” Då åts julhögen upp utom de bröd som skulle sparas till vårbruket då det delades mellan folk och dragare för att även därigenom befrämja årsväxten.

Berättat av: Maria Aronsson (född 1865)
Plats: Råggärd, Dalsland
Upptecknat: 1944 (Uppsala, 16557)

Småland

För att försäkra sig om god fruktbarhet för jorden och god skörd till året bredde man ut julhalmen på åkern efter jul.

Berättat av: C J Abrahamsson (född 1851)
Plats: Forserum, Småland
Upptecknat: 1934 av Eva Danielsson (Uppsala, 7993c)

Att man vid jul slog ut av julölet på åkern, tycks vara det enda man ännu vet om av sådana seder vid jul som ansågo göra jorden fruktbar.

Berättat av: Anna Hult (född 1883)
Plats: Tavelsås, Småland
Upptecknat: 1942 (Uppsala, 15873)

För att få gott och välsmakande bröd under hela året skulle ugns-rakor snickras på julafton. Man använde ju trärakor att raka ut eldglöden ur den murade bakugnen med, och om dessa tillverkades julafton (detta utfördes på dagen) fick man alltid bra bröd.

Berättat av: Alma Nilsson (född 1875)
Plats: Västra Torsås, Småland
Upptecknat: 1947 (Uppsala, 18881)

Södermanland

Ingen gödsel kördes ut på vintern, men askan efter julbrasan skulle strös ut på mager åker där inget ville växa. Litet av juldricka som blev över julafton slogs ut på mager åker, då vart växa åv till åres.

En slev kål gavs till den som kom hem först från julottan för god skörd, å en sup fick den, för nu fick di först in skörden till åres.

Kalla bondbönor stöpta i doppgrytan skulle ätas till julmiddag utom kålen, ty de gjorde god skörd av allting och först moget fick den bonde om han eller någon av hans folk kom först hem. (från julottan)

Brödet från julbordet satte växt på utsädet till våren, om det åts och lades i skeppan bland utsädet.

Plats: Västra Vingåker, Södermanland
Upptecknat: 1934 av Johanna Lundström (Uppsala, 7636b)

Uppdaterad 13 juli 2021
Till undermeny

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.