Missväxtår och jordbruksreformer ger potatisspridning

Under ett par missväxtår på 1770-talet blev potatisen på allvar ett alternativ. I många källor nämns att soldater som återvänt från det pommerska kriget i början av 1760-talet kan ha haft med sig potatisar hem från Tyskland, som de sedan odlat i sina torp runt om i landet, och på så sätt bidragit till att knölarna spreds. Idag vet vi inte om det var så det gick till, men det är ju inte osannolikt att en och annan soldat tagit med sig några potatisar hem. Säkert är dock att ett andra genombrott kom under 1800-talets första decennier, då det rådde brist på spannmål på grund av krigstider i Europa och höga spannmålspriserna.

Under nödåren på 1860-talet användes fortfarande bark och andra nödbrödsämnen för att dryga ut mjölet med, men efter det kom potatis att ersätta alla nödbrödsämnen vid spannmålsbrist.

Skiftesreformer hjälper till

Detta sammanföll med effekterna av de skiftesreformer som successivt genomfördes i Sverige under 1800-talet, som innebar att varje gård fick sina marker mer samlade. Det var också under denna period man övergick till växelbruk i jordbruket, det vill säga att växla mellan olika grödor år från år, vilket gav näringsrikare jordar, bättre skördar och minskade risken för sjukdomsangrepp på grödorna. Nya förädlade potatissorter som var mer välsmakande och bättre anpassade till nordeuropeiska förhållanden gjorde att intresset ökade, liksom bättre kunskap om användningsområden. Nu flyttade potatisodlingen ut på åkrarna, från att tidigare främst odlats i täppor och på små land.