Tvesovla och sovelhund

Något som ofta diskuteras numera är hur vi ska komma till rätta med det stora svinnet av mat. En alltför stor del av de matvaror vi burit hem från affären går direkt från kylskåpet ner i slaskhinken. Men för inte så länge sedan var det inte tal om att slösa med maten på det viset; ett ständigt sparande och hushållande krävdes för att få livsförnödenheterna att räcka till. Den möda som låg bakom den hemystade osten eller hemgjorda korven bidrog också till att man såg på det man åt med andra ögon. Sparsamheten innebar bland annat att om man var riktigt hungrig, kunde man få äta mer av gröt, bröd eller potatis, men inte av det dyrbara sovlet – köttet, fisken, smöret eller osten. Det kan vi se spår av i dialekternas ordförråd.

Tvesovla och dubbelsovla

Tvesovla och dubbelsovla har använts för att beteckna att man tar för sig dubbelt av olika sovel, vilket ansågs som slöseri eller en onödig lyx som man inte unnade sig i vardagslag. Normalt handlar det om att man har två pålägg på en smörgås. Eftersom även smör räknades som sovel, innebar det att en vanlig ost- eller korvsmörgås var tvesovlad. Orden kunde stundtals användas även om annan överflödsanvändning av matvaror, som att ”någon äter smörgås med sovel till pålägg, samt ta’r en klunk mjölk te hvar tugge, samt att lägga smör på kroppkakor ... och skölje ner dä mä mjölk” (Småland). Att ha både honung och smör på en smörgås innebar också att man tvesovlade.

Ordet tvesovla har förekommit främst i syd- och västsverige enligt våra ordsamlingar. Norr om Västergötland och Småland är beläggen få och sporadiska. Uttalet varierar mycket. Några vanligt förekommande uttalsformer är tvesula, tvä- (Skåne, Halland), tvesugLa (Västergötland), tvisula (Bohuslän), twäsula, -sôwla (Blekinge, Småland), tvärsula (Skåne), tjwesuLa, tjwä- (Halland, Västergötland), tsjwäsågla (Blekinge), tväsåjla (Småland), tväsåjel (Öland). Från Halland finns även kwä(r)sula och från Småland kvajsågla, kväsåvla.

Dubbelsovla tycks inte alls ha varit lika utbrett. Flest är beläggen från Småland och Västergötland, medan ett fåtal finns från Skåne, Sörmland, Uppland och Hälsingland.

Soveldryg och sovelhund

Den som ändå dristade sig till att vara frikostig med sovlet kunde få finna sig i att bli ansedd som soveldryg (Jämtland, Småland, Sörmland, Uppland, Öland) eller sovelhård (Värmland). Man kunde också få veta att man var en riktig sovelhund (Blekinge, Dalarna, Halland, Skåne, Småland, Värmland, Västergötland, Västmanland), sovelhäst (Blekinge, Skåne, Småland), sovelhök (Blekinge, Jämtland, Skåne) eller sovelsluk (Blekinge, Skåne). Sovel(s)buss har också förekommit i Småland och Östergötland, men då mest i ett skämtsamt talesätt som i Östra härad i Småland lyder: Ät brö te gröten (eller palten) din sôjelbuss! Enligt upptecknaren är detta ursprungligen ett citat från förra delen av 1800-talet efter en mycket snål bonde som tillrättavisade sin dräng. Att inte bara drängar fått tillsägelser om att hålla igen på sovlet visar följande historia som berättas från Västergötland: När Karl XV var en liten gosse hade han förirrat sig i skogen och kom till ett ”knektaboställe”. Han träffade på den gamle knekten och frågade efter mat. Denne ställde då fram smör, ost och bröd, men när prinsen skulle ta ost till smörgåsen sade knekten förtrytsamt: Du får äta så mö (’mycket’) du vell pôjker, men du får ente dubbelsuggLa.