Lars Walkeapää berättar här om renmölkningen i äldre tider.
Renmjölkningen hörde till en av de viktigaste arbetsuppgifterna i renskötseln under höstmånaderna september och oktober. Redan vid framkomsten till den svenska sidan började en intensiv renmjölkningsperiod för de olika flyttgrupperna inom Könkämä. Höstens intensiva renmjölkning medförde flera viktiga funktioner även för renskötseln i övrigt. Själva mjölkningen gav ett värdefullt tillskott till mathållningen och samtidigt hade man daglig kontroll av renhjorden. Ett rengärde var viktigt för att uppnå en effektiv renmjölkning. Varje siida hade därför ett mjölkningsgärde där de vistades. Allt eftersom siidan flyttade byggdes ett nytt gärde för mjölkning. Dessa rengärden var vanligtvis gjorda av björk och björkris. Den årligen återkommande perioden med daglig renmjölkning i rengärdet ökade tamhetsgraden i hela renhjorden. Under denna intensiva renmjölkning blev en del äldre renvajor så tama att även åtta-nioåriga pojkar klarade av att hålla fast dem under mjölkningen.
Redan gammalt tillbaka hade de renskötande samerna utvecklat en speciell metod för att hålla fast vajorna under mjölkningen. Med lassot kastade man fast vajan i hornet och gjorde därefter en nosgrimma av lassot, därefter höll man själv fast vajan eller band lassot i en stubbe eller ett träd. Just den här nosgrimman hade tydligen en lugnande effekt på renvajan, som stod så pass lugnt att den kunde mjölkas. De mest bångstyriga ungvajorna var man ibland tvungen att ta ett tag i bakbenet och på det sättet lugna ner dem. Unga flickor undervisades av sina mödrar i konsten att mjölka och även här var det de tamaste renvajorna som fick stå till tjänst.
Av gammal tradition mjölkade man dock inte renarna under söndagar och helgdagar. Samerna höll stadigt på den kristna seden. Renhjorden bevakades däremot även under helgerna om så behövdes.
Berättat av: Lars Walkeapää, Lappland (Isof, Uppsala 40263:22)
INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN
Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.
Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.