”Sen tog di te med händera, klämde riktigt duktigt, och sen fick de stå ett par dagar”

Kläsost

Di hade söt mjölk, som di värmde opp i en gryta, var mest en järngryta, men den fick inte svärta. När mjölken var varm, slog di i löpersmjölka – det var sur mjölk eller kärnmjölk. Sen lyfte di av gryta och det fick stanna (löpna) och sen tog di te med händera, klämde riktigt duktigt, och sen fick de stå ett par dagar. Di la ner osten i ett ostkar, det var avlångt med hål i botten.

Hulta-Kersti tog opp massan i ett kar och sen la in den i en tygtrasa, och den fick ligga i den. Di kunde äta den – osten – som den var eller också kunde di brina (bryna) den i smör, skära skiver och brina dom.

Äggstjärna

Di värmer sötmjölka, häller den i en gryta eller syla (sila) i de i gryta, vispar sönder två-tre ägg, häller i ystmjölken och vispar ihop och häller i gryta. Så får det blandas i gryta och så hällde di opp det i äggstjärna, (det var ett stjärnformat bleckmått med flera hål i för vasslen och med olika antal uddar.) Äggstjärna fick stå en dag, di hade socker och kanel och åt den till smörgås. Det var vanligt med äggstjärna i massäck, det var fin mat.

Löppersost

Till löppersost hade di skummjölk eller sötmjölk. Den värmde di opp och så hade di i ostlöpe. Det fick di när di slakta kalvar. Då tog di löpmagen – löppen – och torka den. Sen, när di skulle använda den, så la di den i vatten, det kalla di för löppersvatten och det hällde di i mjölken. Då stanna massan och di la opp den i stora ostkar och salta utanpå. Sen fick osten torka efter behag, olika länge. Di hade en särskild hylla, som di satte opp osten på, osthylla.

Berättat av: Karolina Edbom (född 1863)

Plats: Viala, Västra Vingåker, Södermanland
Upptecknat: 1937 av Imber Nordin-Grip (Uppsala, 11555, s 181-182)