Mat och måltider är en viktig del av vårt kulturarv. Även om vi idag är långt från den förindustriella förrådshushållningen, finns mycket kunskap och inspiration att hämta från äldre tiders mattraditioner.
Maten är inte bara livsnödvändig för oss, utan den berättar också så mycket om våra villkor, om naturen och kulturen. Även om vi lämnar det land eller den kultur som vi vuxit upp i, kommer mattraditionerna att följa med oss. Här i landet har vi varit öppna för andra kulturers mat: pizzerian i varje liten ort är snart det svenskaste som finns och finns där inte en pizzeria, finns där en hamburgerbar.
Vi gick snabbt från att vara ett fattigt land, till att bli ett välfärdsland. Naturen och klimatet krävde en förrådshushållning. Det gällde att samla i ladorna för att överleva vintern. Före industrialismen handlade det i hög grad om kampen för att överleva och maten torkades, saltades, syrades eller röktes för att kunna bevaras en längre tid. Den kosten är förstås långt ifrån det vi äter idag, när vi året runt kan köpa frukt, grönsaker och kryddor från hela världen. Vi kan äta jordgubbar mitt i vintern och nyslaktat kött på sommaren. Vi kan alltid gå till butiken och fylla på, så länge vi har råd.
I jämförelse med dagens varierade och rika mathållning verkar äldre tiders kosthåll enahanda och torftigt. Det är inte svårt att förstå att vi snabbt har tagit till oss importerade ingredienser och recept. Men det finns en stor variation även i den äldre mattraditionen. Även om råvarorna var mer begränsade och traditionen styrande, kunde var och en utveckla sin matlagningskonst utifrån sina förutsättningar. Det är intressant att se vilken stor variation det finns mellan alla recept på ärtsoppa, sötost och ostkaka.
Idag finns ett stort intresse för en hållbar lokal livsmedelsproduktion med minskade transporter. Mathantverk har blivit något av en ny folkrörelse, där många låter sig inspireras av äldre mattraditioner. Från att i tysthet överförts mellan generationer av kvinnor, kan vi idag lyfta fram berättelser och recept ur arkiven, så de blir tillgängliga för alla som är intresserade av äldre mattraditioner.
En viktig del av matkulturens förändring är förstås hushållsskolorna och kokböckerna och i senare tid matlagningsprogrammen i TV och alla de recept som publiceras på nätet. Den svarta vaxduksboken med handskrivna recept från hushållsskolan och från mormors eller mammas receptsamling är också viktig i sammanhanget. Här kan både en äldre och en nyare tradition mötas.
Idag finns flera möjligheter att uppmärksamma och skydda en mattradition. Kanske den kan komma med på den nationella förteckningen över levande traditioner, som är kopplad till UNESCOs konvention för tryggande av det materiella kulturarvet? Här finns redan en del immateriellt kulturarv kopplat till mattraditioner, som fäbodar och fika.
Genom EU kan traditionella livsmedel och jordbruksprodukter få en skyddad beteckning. Målet med beteckningen är att bevara hantverkstraditionen och det traditionella landskapet.
Matens viktiga betydelse som kulturarv, kan också visa sig i våra ortnamn. Ibland kan det handla om en faktisk koppling till mat, men ofta är det en tolkning utifrån matens livsviktiga roll. Att en del maträtter och bakverk har blivit uppkallade efter mer eller mindre berömda personer, är också en del av matens kulturarv.
Kvinnor som bärare av matkultur
Hushållsskolorna – förmedlare av både gammalt och nytt
Hushållsböcker och receptböcker
Levande traditioner – mat som ett immateriellt kulturarv
Skyddad beteckning för traditionell mat
Wallensteen-Jaeger, Rut (1988) Ett husligt halvsekel: en hemkonsulent berättar. Mjölby: B-M förlag.
Wallensteen-Jaeger, Rut (1976) Fester och kalasmat när seklet var ungt. Stockholm: LTs förlag.
INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN
Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.
Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.