Köttkorv och medvurst

Köttkorv

Köttkorv har tillverkats på en rad olika sätt. Den innehöll mera kött än fläsk, jämfört med fläskkorven. Den kunde innehålla rent kött, njurtalg, peppar, salt, salpeter, buljong och vatten. Tarmarna knöts ihop och korven hängdes upp.

Köttkorven kunde göras på en blandning av nöt- och fläskkött. Förvarades i saltlake och åts till jul. Eller hängdes på tork och åts spicken på sommaren. Den kunde också rökas. Man kunde också göra köttkorv på viltkött av både hare och fågel. Köttkorven kunde även göras på kött utblandat med korngryn (grynkorv) eller på räntan och något annat kött. Köttkorven stoppades hårt. Till jul kunde den kryddas på något särskilt sätt, till exempel med dillfrö.

En annan köttkorv tillverkades av fårets ändtarm. Den var på utsidan försedd med en mängd fastsittande fettklumpar. Tarmen vändes och tvättades, men fettsidan, som alltså kom inåt, skrapades inte. Man stoppade i rått, i bitar skuret kött, så att korven blev full, knöt för ändan med en tråd och torkade korven på spett i taket eller i spisen. En korvsticka, kring vilken man knöt en tråd , sattes i och så hängdes den på ett spett, eller också knöts korvändarna ihop, så att korven bildade en ring. Det feta, som satt på tarmen, användes alltså direkt som korvmat. När korven skulle ätas, stektes den, skars av i avlånga bitar, vilka klövs i två sammanhängande halvor.

Från Söderfors, Uppland, berättas att köttkorven kallades griskorv och där innehöll smeten också korngryn, purjolök, rå malen potatis, gul lök, kryddpeppar, vitpeppar, mejram och salt. Korven saltades in i en särskild korvbytta och förvarades på vinden.

Medvurst/Medisterkorv

Medvurst, eller medisterkorv, är beteckningen på en finare form av korv som tycks ha tillverkats i större delen av landet. Korven gjordes på en blandning av nöt- och fläskkött, eventuellt kompletterat med något späck eller ister och med tillsats av cognac eller rom, samt salt och peppar. Den kunde också göras av nötkött och späcktärningar och kryddades ibland med senap.