Nötboskapen var i äldre tid det viktigaste husdjuret som stod för merparten av mjölk, kött, hudar och dragkraft. Fortfarande i dag är just nötköttet mest uppskattat.
De äldsta fynden av tam nötboskap (Bos taurus) i landet är från södra Skåne, från cirka 3 000 f.Kr. Korna var förr mycket små. Vikingatidens kor hade en boghöjd på mellan 115 och 120 cm.
Nötboskapen var i äldre tid det viktigaste husdjuret som stod för merparten av mjölk, kött, hudar och dragkraft. Nötkött är det kött som betraktats och fortfarande anses som smakligast.
Under medeltiden blev kött, hudar, smör och ost och levande slaktdjur viktiga handelsvaror. Småländska oxar drevs upp till Bergslagen, där efterfrågan var stor på hudar och kött. Oxar kunde också, efter att ha tjänstgjort som dragare säljas av bönderna till herrgårdarna. Där blev de gödoxar, som ansågs ha det bästa köttet. Oxkött har därför kommit att beteckna allt nötkött, inte bara från kastrerade tjurar.
Under 1800-talet tog hästen alltmer över oxens uppgift som dragare, vilket möjliggjorde tyngre och mer djupskärande plogar. Men oxkött kan även i dag avse allt nötkött från vuxna djur, till skillnad från kalvkött.
Sommartid gick korna på skogen och vintertid utfodrades de främst med hö, löv och halm och det var vanligt att djuren svältföddes under vintern, eftersom man gärna ville behålla så många djur som möjligt. De flesta tjurkalvar sågs som en belastning när det gällde foder och slaktades efter kort tid, vanligen vid 1–2 veckors ålder. Då tog man främst hand om den viktiga löpmagen (se vidare på sidan om ost).
Fanns det gott om mjölk kunde kalven födas upp under några månader, kanske för att bli festmat på ett bröllop. Kvigor slaktades vanligen efter 1–2 år. När en ko kalvat 10–12 kalvar eller var 12–14 år gammal, var det dags att slakta henne. När man bestämt att en ko skulle slaktas till hösten lät man henne gå i sin under sommaren och sedan gödas, om möjligt. Tjurar slaktades vanligen när de var fem till tio år gamla. En oxe fick leva så länge han kunde streta på och dra sitt lass.
Under 1800-talet importerades nya raser och ett omfattande avelsarbete och förbättrad utfodring resulterade i större, mer högproducerande kor. Till att börja med var det mjölkproduktionen som var den primära. I dag finns ett stort antal köttraser som började importeras först under 1950-talet. Några äldre lantraser har bevarats och kött från lantraserna fjällko och rödkulla är idag efterfrågade delikatesser.
På Matkults sidor om Mjölk kan du läsa mer kor och deras roll som mjölkproducenter. Där hittar du till exempel information om mjölk i kosthållet, olika sorters mjölkprodukter, fäbodbruk och relationen mellan människan och mjölkdjuren.
I boken Nötkreatur i Sverige. Kulturhistoriska och samtida perspektiv
skildrar forskare från olika områden nötkreaturens liv och betydelse i Sverige från äldsta tider till i dag.
Ordet nöt är besläktat med verben njuta och nyttja och substantivet nytta. Det kom att användas om djur som man kan ha nytta av eller djur som är någons egendom, mer specifikt om tama oxdjur som till exempel kor.
Läs mer om ordet nöt i Frågelådan Länk till annan webbplats. på isof.se. Där hittar du också svar på massa andra frågor om svenska språket, till exempel kan du få reda på varför det heter påläggskalv Länk till annan webbplats. och vad som menas med oxveckor Länk till annan webbplats..
Levande traditioner: Skinnberedning/ garvning Länk till annan webbplats.
Torkat kokött
Man slaktade korna på hösten och torkade köttet. Först lade man ner det och saltade det. Det var då skuret i lämpliga bitar. Det fick ligga i salt, så att det vart saltbitet och lake bildades. Det kunde få ligga 4–5 veckor. Sedan togs köttet opp och hängdes opp på kronstänger (stänger som hängde i taket på varje gård.) Köttet fick hänga till jul, då brukade det vara färdigt. När det hängdes opp, var det naturligtvis fuktigt, det brukade ofta drypa ner från kronstängerna, men det brydde man sig inte om.
Beredning av torkat kött
Koköttet liksom även torkat fårkött stektes i stekpanna eller även stekte man köttskivorna på glöden. Glödstekt fårkött var väldigt gott.
Berättat av: Kristina Persson (född 1865)
Plats: Bortom åa, Fågelsjö, Loos, Hälsingland
Upptecknat: 1935 av Imber Nordin-Grip (Uppsala 9314)
Se hela uppteckning 9314 Pdf, 30.9 MB, öppnas i nytt fönster.
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN
Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.
Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.
Kommentarer