Flodnejonöga

Flodnejonöga, eller nätting, som den också kallas, är egentligen en så kallad rundmun, avlägset besläktad med fisken. Den har en ålliknande kropp som saknar skelett och pariga fenor och munnen är hos vuxna formad som en rund sugskiva och hos larverna som en förlängd överläpp fylld med trådar. Vuxna har stora ögon och en rad med sju gälöppningar på var kroppssida. I svenska vatten finns bäcknejonögon och flodnejonögon och det är bara de sistnämna som fångas som matfisk. Flodnejonögat blir könsmoget vid en längd av 18 cm och kan bli 50 cm långt. Flodnejonöga finns endast i Europa och har hela Östersjön som kärnområde.

Under hösten vandrar flodnejonögat från kust till rinnande vatten för att leka. Efter en övervintring i vattendraget sker leken under senare delen av våren eller tidig sommar. Det är under vandringen nejonögat fångas i älvar med tinor och mjärdar. Att fånga och äta nejonöga har varit mest spritt längs ostkusten, från Dalälven och norrut. Bästa tiden för fiske är oktober då månmörker råder. Fullmåne är negativt för fisket, troligtvis för att nättingen är mycket ljuskänslig.

Fortfarande fiskas nejonögon i flera av Norrlandsälvarna och här ses det som en regional specialitet. Tidigare förekom fisket i stor skala och hade också en ekonomisk betydelse. Det fiske som bedrivs sker i mycket liten skala, och anses inte hota arten. Hotet mot artens överlevnad är istället de stora dammbyggena i de norrländska älvarna.