Braxen

Braxen var en uppskattad matfisk i äldre tid, men i dag är den ganska bortglömd och underskattad.

Namnet kan troligtvis härledas till ett gammalt germansk verb med innebörden 'glimta' och 'glänsa'.

Braxen är vanlig i södra och mellersta Sverige, men saknas utmed Bohuskusten. Nordgränsen går genom Värmland, Dalarna och Hälsingland och den finns längs hela Norrlandskusten. Den förekommer även i Östersjöns skärgårdar. Braxen växer långsamt och det tar 7–8 år innan den väger ett kilo. Den kan nå en vikt av 11,5 kg och bli 75 cm. Vanligtvis ligger vikten på ca 1–2 kg i svenska vatten.

”När häggen blommar och enen ryker, då leker braxen”, står det i Bondepraktikan. Det var då man i huvudsak fiskade braxen med spö eller med nät och katsor. Även under vintern kunde den fångas med not.

Braxen har anrättats på många olika sätt: kokats, saltats, rökts. Det var vanligt att torka den eller salta in den, som förrådsmat. Braxen kan ersätta karp i recept. Passar bra i en aladåb. I äldre kokböcker räknas tungan som en delikatess.