Krabbelurer, skrabbelucker, kaffeplättar...

På nätet finns många recept på krabbelurer. Enligt de flesta recepten steks krabbelurerna som tjocka plättar och vändes i socker. Men ursprungligen, i bland annat Bohuslän, var det friterade degbollar som avsågs.

Om detta berättas i några svar på Avdelningen för arkiv och forskning i Göteborgs frågelista "Med händerna i kakburken". En kvinna, född 1940 i Sandhult, Borås, säger att hennes svärmor bakade dessa kakor. Hon hade tio barn och hade fullt upp med att baka matbröd, så krabbelurer var de enda kakor hon brukade baka, enligt svärdottern. En annan kvinna, född 1938 i Malmö, men boende i Göteborg sedan 1963, berättar att hon har en gammal kokbok från 1892, "Kokbok för skolkök och enklare matlagning" av Lotten Lagerstedt. Där beskrivs hur man bakar krabbelurer, som även i det receptet friteras.

Bullertinas norska krabbelurer

Kakan finns också i Norge, där de även kallats skrabbelucker eller snoobelurer. Den omtalas dessutom i Lennart Hellsings "Boken om Bagar Bengtsson", där bagerskan Bullertina är flitig som ett bi när hon naggar sina norska krabbelurer. I Norsk ordbok kan utbredningen för krabbelur(e) Länk till annan webbplats. ses i kartform.

Fastlagsfika på kontinenten

Själva kakan tycks ha sitt ursprung i södra Tyskland. Bakverken har i Tyskland kallats för Krapfen, Kräpfel och liknande. Krapfen betyder ursprungligen 'hake' och kakan fick benämningen utifrån sin böjda form. Troligen är något av de tyska orden inblandat också i krabbelurer. En ännu vanligare tysk benämning är Mutzen, medan gebackene Mäuse ofta används i Österrike. Där, men även i Tyskland, finns kakan i en magrare, ofriterad version av vetedeg och den som bakar anstränger sig vanligtvis för att få den så muslik som möjligt. I Tyskland pudrar man sina Mutzen med florsocker, medan den skandinaviska versionen doppas i strösocker. En annan tysk benämning är Schmalzgebäck, vilket betyder 'isterbakverk' och enligt Barbro Östlund, i boken "Gråärter och Doppekopp. Bohuslänsk mat med tradition", var det just ister man hade när man förr flottyrkokte krabbelurerna.

Kärt barn har många namn

På tidningen Hembakats sida på facebook Länk till annan webbplats. har det i en diskussion framkommit att detta bakverk har ungefär lika många benämningar som det finns landskap i Sverige. Det tycks inte finnas något tydligt system i utbredningen. Krabbelurer och skrabbelucker är de vanligaste orden, men även mer udda namn anges i kommentarer från hela landet. Kaffeplättar, det lokala Domsjöplättar, det julbetonade tomteplättar och soppkakor har tydliga angivelser kring var, när och hur man ska äta dessa så populära kakor. Namn med mer oförklarlig uppkomst är hönsafeser och kroller.