I folktron finns många traditioner och föreställningar runt bröd och brödbakning. Det kan till exempel handla om olika tydor runt brödet och ritualer eller handlingar i brödbakningen som kunde ge tur eller otur.
Brödet är inte bara en produkt av en lång process, från sådd och skörd, tröskning, malning och slutligen till bakning. Brödet är också en symbol för alla livsmedel – vårt dagliga bröd. Det återspeglas inte minst i gamla talesätt och uttryck som fortfarande används, till exempel att göra skäl för brödfödan och att ha rent mjöl i påsen.
Det var förstås mycket viktigt att lyckas med brödbaket, särskilt när man bara bakade två gånger om året. En rad försiktighetsåtgärder iakttogs. Att rita ett kors i degen var ett sätt att skydda den. Andras missunnsamhet var ett stort hot mot ett lyckat bak. Det kunde räcka att en missunnsam granne kom in medan man bakade, så kunde jäsningen eller gräddningen misslyckas och det blev kanske en degrand i brödet. Därför var det bäst att ingen utomstående kom in i köket eller bakstugan medan bakningen pågick.
Man skulle också akta sig att trampa på brödet. Flickan som trampade på brödet och blev förstenad är en återkommande sägen och fungerar som en påminnelse om vikten av tacksamhet och respekt för maten. I den frågelista om Brödet och dess tillredning, som Landsmålsarkivet skickade ut från 1929 (T16) finns den återberättad med viss variation från hela landet.
Jäsningen är en känslig process som man trodde sig kunna påverka på olika magiska sätt. Sattes degen på midsommarjäst var det ett sätt att förebygga problem. Det var en surdeg som gjordes på dagg som samlats upp under midsommarnatten, eller hämtats från en nordrinnande bäck.
Det fanns också en föreställning om att det var bra att baka på vintervatten, som gjorde brödet mer hållbart. Om man sjöng medan man bakade kunde det göra brödet svårjäst. Då kunde man lägga ett par mansbyxor på degen, så jäste den bättre.
Läs mer om jäsning på sidan Om jäst och jäsning.
Den som sjöng vid bakningen skulle gråta när hon åt brödet, sa man också. Det var vanligt att ta tydor vid brödbakning. Man kunde förutse vem som skulle dö först, genom att var och en stack ned ett halmstrån i ett bröd under gräddningen och sedan såg man vilket som var mest förkolnat. Bagerskorna kunde få veta något om sin tillkommande, beroende på vem som kom in genom dörren. Om ett helt sädeskorn hittades i degen kunde det också användas för att ta olika tydor.
Julbröden ansågs besitta extra magisk kraft, särskilt om de stod framme under hela julhelgen. Såkakan, som sparades fram till vårsådden är ett exempel. Den betraktades då som hälsobringande och åts av människor och djur och skulle ge en god skörd när den smulades sönder och ströddes ut över åkern.
Bättre brödlös än rådlös
Att tjäna sitt eget bröd
Inte göra skäl för brödfödan
Små smulor äro också bröd
Taga brödet ur munnen på någon
Den enes död är den andres bröd
Salt och bröd gör kinden röd
Man ska inte bjuda bagarbarn på bröd
I brist på bröd tar man limpa
Ha rent mjöl i påsen
Kaka söker maka
Få se på andra bullar
Vara i någons bröd (vara i någons tjänst)
Äta i samma brödlag (äta tillsammans)
Kronans brödkaka är liten, men den är säker
Det kliar i kakstan (när man är hungrig)
Bättre grov kaka än intet att smaka
Den som har bröd lider inte nöd
Bättre ena kakan med ro, än tio med oro
Käppen å säcken å kaka på fläcken, sa han som gick å tiggde
Det är inte alla dagar, som är bakdagar, somliga är smakdagar
Bränt bröd ger röda kinder
Musätet bröd ger starka tänder
Brödet är en stark symbol i flera religioner. Redan i den forntida egyptiska Dödsboken hoppas den döde att han av gudarna skall få smaka "livets bröd". Inom judendomen är det osyrade brödet matza en viktig del i påskfirandet som firas till minne av uttåget ur Egypten. Även inom kristendomen är brödet en viktig symbol. I Bibeln finns många berättelser och liknelser om bröd och i nattvarden anses brödet vara eller representera Jesu kropp. I bönen Fader vår finns brödet med i alla svenska översättningar, "Ge oss i dag vårt dagliga bröd" som det låter i den senaste översättningen från 2014.
Isof.se
Folkminnesbloggen: Julbröd med magisk kraft Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Om det vid brödbakning under kakornas gräddning flög upp stora, mörka blåsor å dessa, sades det att man fick baka till begravning (dvs förningskakor) inom den närmaste tiden. Detta sades även då tjockare kakor under bakningen föllo ned i mitten, så att å desamma uppstod liksom en fördjupning.
Plats: Solberga, Bohuslän
Upptecknat: 1923 av Karl G Larsson (Göteborg, VFF717)
Fler röster från Bohuslän
När de fick jäst av andra som bryggde så fick de inte tacka för den, då jäste inte brödet, de skulle tiga still och springa.
Berättat av: Karl Olausson (född 1851)
Plats: Lur, Bohuslän
Upptecknat: 1927 av Maja Ericsson (Göteborg, VFF1564)
Åt var och en bakades en julbulle, vid gräddningen stacks ett halmstrå ned i vart bröd, var halmstrået skadat, då bullen togs ut, skulle ägaren dö.
Plats: Bohuslän
Upptecknat: 1919 av Torsten Sandberg (Göteborg, VFF41)
En del gummor brukade, då de hade knådat en deg vända sig om och vråla till så hårt; det skulle vara bra. De skulle ha ett par karlbyxor liggandes ovanpå degen. Då skulle det jäsa bättre.
Berättat av: Hans i Åsen
Plats: Näringe, Bohuslän
Upptecknat: 1922 av GO
Den som sjunger vid brödstekning, får gråta då hon ska äta brödet.
Berättat av: Olaus Olsson (född 1852)
Plats: Valla, Bohuslän
Upptecknat: 1929 av Hilmer Olsson (Göteborg, VFF1801)
De gamla bakedagarne voro som ett slags högtidsdagar. Maten skulle vara något bättre än de vanliga arbetsdagarna. Det var mest pigorna i de olika grannstugorna som gjorde arbetsbyte. Man sjöng de nyaste visorna, berättade sagor mm under arbetet. Man hade ock tydor av vad som skulle ske medan detta bröd varade. Om den tunna brödkakan 'svepte sig' om kävlet (kaveln) skulle någon bekant dö 'svepas', innan detta bröd var uppätet. Om en bit av kakan fastnade i kävlet och rullades om detta sa man att det ”revade” och då skulle någon föda barn under tiden. Om någon av de bakande fick ett helt korn i sitt brödämne, skulle hon kasta det så att det råkade dörren så skulle den förste som gick genom dörren ha samma namn som flickans tillkommande.
Berättat av: Maria Aronsson (född 1865)
Plats: Råggärd, Dalsland
Upptecknat: 1946 (Uppsala, 17784)
Se hela uppteckningen Pdf, 6 MB, öppnas i nytt fönster.
Fler röster från Dalsland
När de bakade skulle den sista kakan göras stor, så fick de mycket att baka till nästa gång.
Berättat av: Man född 1844
Plats: Håbol, Dalsland
Råkar det till att bli 13 kakor i baket, så blir det träta i huset, så länge något av samma bak finns i behåll.---
Om någon i stugan sjunger under det att brödbakning pågår, så blir brödet tungbakat (dåligt jäst).
Berättat av: Erland Edvardsson (född 1865)
Plats: Veinge, Halland
Upptecknat: 1920 (Göteborg, VFF117 s 5–6)
När mor bakte fick ej en enda dörr öppnas och kom någon till gårds måste man på ena eller andra sättet få i denna en dryck bestående av vatten och alun vari svavel doppats tre gånger och dessutom noga tillse att personen i fråga ej fick så mycket som en sticka med sig därifrån ty annars kunde denna förtrolla ej allenast det baket utan allt bröd som anrättades under årets lopp. Syster min fick nagga kakan, men det måste ske tvärs över kakan ej runt om för då fick hon en gång i tiden tigga sitt bröd. Råkade hon därunder sticka fingret i kakan var vi säkra på att få komma till begravning innan brödet var uppätet. När första kakan sattes i ugn, skulle den störta tre gånger i muren för att baket skulle lyckas. Och det var viktigt, ty så mycket bröd skulle bakas att det räckte till påsk, ty bröd och öl som stått över julnatten var drygare än annat, ju fler julnätter dess bättre. Det hände att gamla gummor i sina kistor förvarade bröd vilket de själva bakat som ungmör. Sådant användes som läkemedel för både folk och djur.
Berättat av: Man född 1820
Plats: Långaryd, Småland
Upptecknat: 1919 av Ragnar Nilsson (Göteborg)
Fler röster från Småland
Det var en gång en fattig flicka, som tjänade hos en vänlig familj. Efter en tid ville hon gå och hälsa på sina föräldrar. Hon hade nu tjänat pengar och därför kunnat kläda sig mycket fin för besöket. Av sitt husbondefolk fick hon två stora brödkakor att taga med sig till föräldrarna. Under vägen kom hon till ett kärr, och då hon var ganska högfärdig, ville hon inte smutsa ner sina fina skor, utan tänkte, att om hon växelvis lade ut limporna framför sig, så skulle hon kunna kliva på dessa över hela kärret. Men just som hon steg på första kakan, sjönk hon. Av denna händelse uppkom talet, att kärrfrun hade dragit ner henne i kärret för hennes högfärds skull.
Berättat av: Oskar Andersson (född 1875)
Plats: Misterhult, Småland
Upptecknat: 1961 av Gunnar Skogsmark (Uppsala, 24694)
Om en knôdde deg på en söndag så fick en inte tur med det. Det ”flög ôpp” och inni blev det inte annat än en degrand. Det hade kanske kommit något ont i bakugnen. Då skulle en ta ugnssopa och sopa i kors i ugnen. Minns att di passa på och gick till grannens vedbacke och stal tre stickor som låg vid stabben. När di kom hem så lades de stickorna in i ugnen och eldades upp. Då skulle ugnen vara bra igen. Främmande ville inte fruntimren gärna ha, när di baka eller kärna smör. Den som kom in kunde sitta och avundas och då gick det galet för en.
Mor satte alltid en täljkniv i locket på kärnan, när man skulle kärna. När hon hade den i smörkärnan så behövde hon inte att vara bekymrad för att hon skulle få grädden skämd. Eljest var di allt rädda för sådant. Di var ”mesunsamme” mot varandra.
Om midsommarnatten tog di dagg. Den gjorde di ”messommerjäst” av. Di tog daggen i ett lakan. Blanda mjöl i daggen och det blev jäst.
Berättat av: Matilda Ausgustsson (född 1863)
Plats: Trankil, Värmland
Upptecknat: 1938 av Ragnar Nilsson (Göteborg, IFGH4219)
Text
Fler röster från Värmland
Om en kaka vänder sig stupe vid bakning betyder det dödsfall snart nog. Likaså om de bakade småkakor och plåten gjorde ett hopp och vände sig stupe, det betydde också dödsfall.
Om de eldar bakugnen och lysen och det blir svart vid lysen liksom svarta fransar av sot då var det riktigt osäkert att det skulle bli sorg i släkten.
Berättat av: Maria Nilsson (född 1859)
Plats: Väse, Värmland
Upptecknat: 1927 av Maja Eriksson
När bondhustrurna knådade degen lät de alltid deg sitta kvar runt naglarna, det betydde tur. Det var e i Långnäs (Alster) som gjorde så. ”Se så mycken deg I har, Anna!” sa jag. ”Bry dig inte om det pojke”, sa hon. Så frågade jag mor om det. ”Ja, det är tur med det skall jag säga dig”, sa hon.
Berättat av: Rikard Spångberg
Plats: Alster, Värmland
Upptecknat: Av Maja E
När man höll på att baka och inte fick brödet att jäsa som hon ville, så gick hon efter ett par av fars byxor och lade över degen. Detsamma gjorde hon om det inte ville jäsa vid brygden. När de gick åt ett grannställe efter jäst, hade de jästen övertäckt, så skulle det ligga ett eldkol på locket. Om det skulle jäsa tillräckligt bra, så skulle man skrika till så mycket man orkade när man blanda jästen och degen. Om brödet gick ner och blev platt i ugnen, så hade någon stulit bort brödet och det var inte någon kraft i det.
Berättat av: Sara Maria Karlsson (född 1844)
Plats: Nössemark, Värmland
Upptecknat: 1932 av Ragnar Nilsson (Göteborg, IFGH 02900)
Se hela uppteckningen Pdf, 8.7 MB, öppnas i nytt fönster.
Sedan man satt degen och rört ned ”drickajästen” som alltid användes till bak, strödde man ett lager med mjöl däröver och ritade ett kors däri, vilket troddes skydda mot ”förgöring”. Elaka och avundsjuka personer, vilka på alla sätt ville skada sin nästa och bla missunnade dem att ”baket bar sig”, troddes, om de kommo in på ett ställe innan degen ”korsats”, kunna förgöra den och så ställa om att ej baket blev bra. Man bakade alltid i stora ”ommar”, i vilken man, innan brödet sattes in, eldade ett par timmar med ”kastved”. Sedan rakas glöden ut i spisen och endast en liten hög med glöd och bränder fick ligga kvar i ett hörn för att kakorna skulle lôgas (bli bakade på översidan). Sedan glöden rakats ut och ”ommen” var sopad måste man skynda sig att sätta in brödkakorna, så att ingen främmande hann komma in innan ”ommen” var fullsatt eller åtminstone någon kaka insatt, eljest kunde brödet bliva bränt och illa bakat. Det hände ibland, att medan moran höll på med att sopa ugnen, fick någon stå och titta i fönstret om det kom någon. Hände detta någon gång, fick den som stod och såg efter, gå ut och hindra den besökande att gå in på en stund, tills ugnen troddes vara färdig och brödet insatt, eller också kasta bakerskan i största hast in några kakor, för att ugnen ej skulle vara tom. Det var liksom en tävlan mellan husmödrarna vem som baka vackrare bröd än den andra, troddes att den senare blev avundsjuk. En sådan avundsjuka var tillräcklig för att fördärva baket och det var ej alltid det behövdes trollmedel härtill. Kom någon grannkvinna in på ett ställe där det bakades ”sista insäta” (sista brödet) skulle man alltid ge denna en ”bakekaka” med sig hem. Att byta ”bakebröd” eller ”bakekaka” finnes många ännu som göra. Kommer ej någon från grannstället på besök medan man bakar, får någon av barnen ”springa å med en bakekaka”. Ville brödet ej bära sig riktigt bra, särskilt ”småbröd”, sades att det kom ”retliga” personer som skulle äta av det. Då den första kakan sattes in i ugnen skulle den stötas emot ugnsmuren samt föras över elden, vilken som ovan nämnts, brände i ett hörn. Denna kaka kallades ”lôgkaka”. Om brödkakorna ”fallde på” (sjönka och ej blevo så tjocka som då de stod i ugnen) så betydde detta att brödet blev odrygt, men även att det kom någon ”retlig” på besök.
Plats: Gällstad, Västergötland
Upptecknat: 1936 av Albert Josefsson
Fler röster från Västergötland
De skulle aldrig låna värme ur åmmen då de bakade, utan att betala igen. Tog de en brand ur åmen och kölla i spisen med, så fick de lägga andra glöd tillbaka dit sedan.
Berättat av: Alfred Johansson (född 1851)
Plats: Västergötland
Upptecknat: 1933 av Hilmer Olsson (Göteborg, IFGH3183 s 35)
Jästen skulle hållas över elden innan den lånades ut. Den fick inte bäras bar för att inte bli förtrollad.
Plats: Norra Ving, Västergötland
Upptecknat: 1947 av Ragnar Nilsson (Göteborg, IFGH5213 s 19)
När de bakade och någon kom in och det sen inträffade att brödet inte blev bra, så var det dens skuld som kom.
Berättat av: Albertina Andersson (född 1859)
Plats: Beateberg, Västergötland
Upptecknat: 1926 av Margit Sjöberg (Göteborg, IFGH737)
Se hela uppteckningen Pdf, 10.5 MB, öppnas i nytt fönster.
Du måste vara inloggad för att få kommentera
Stängd för fler kommentarer
INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN
Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.
Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.
Kommentarer