Sju sorters bröd bjöds omkring, allt mycket fint och gott

I en uppteckning från 1898 berättar H Aurelius om hur det gick till när bonden Hans Andersson i skånska Reng bjöd släkt och vänner till kalas.

En söndag i Stävie

Bonden Hans Andersson skulle se några släktingar och vänner hos sig. Då några av dem skulle komma på järnväg, hämtade han dem med sitt finaste åkdon, ett riktigt stockholmsekipage med höga, stoppade dynor av mörkblått kläde, nya blänkande seldon och förspänt med två ståtliga hästar. Så bar det i väg framåt – den jämna landsvägen förbi böljande sädes- och klöverfält. Vid framkomsten till Stävie kl 9 på morgonen, stod bonden med hustru och dotter på förstukvisten, välkomnande sina gäster. Af de präktiga anordningarna såg man genast, att ägaren var en förmögen man.

Ett inbjudande kaffebord var det första som mötte ögat vid inträdet. Fru Boel, något stel och förnäm som bondhustrur nästan alltid förefalla i början, bad nu alla sätta sig ned vid kaffebordet och serverade därpå kaffet. Man såg aldrig frun själv äta eller dricka, utan hon bara bjöd och passade upp. Sju sorters bröd bjöds omkring, allt mycket fint och gott.

Samtalet rörde sig omkring skördeutsikterna för året, om stallet och ladugården samt dess invånare. Fruarna talade mest om priserna på de varor som de föregående dag torgfört, om beskaffenheten av hönsgården, de egna hemvävda klänningarna mm.

Sedan besågs rummen, som var 6 till antalet. En ofantligt stor gillessal, i vars tak en fin ljuskrona hängde, fanns här samt förmak med liknande takprydnad, vackra, hemvävda mattor och fina möbler. Vidare visades trädgården, stallet, ladugården mm., tills allt var besett och behörigen beundrat.

En timme efter föregående mål bjöds på frukost, med kött, korv, ägg, sill mm, allt upplagt på stora tallrikar. Strax därefter serverades choklad med dopp.

Sedan kom ett trevligt samtal igång om Malmöutställningen med alla dess sevärdheter, vilken de flesta av de närvarande besökt.

Vid halvelvatiden ombads alla att dricka vin med kakor, då det skålades över lag. Några av sällskapet gick därpå till Rengs närbelägna kyrka.

Efter hemkomsten därifrån stod kaffebordet åter dukat med sitt myckna ”dopp”. Med lika stor belåtenhet som första gången slog sig nu alla ned omkring detsamma.

Samtalet kom nu in på Skåne och Skåningarna och alla prisade sin hembygd. Några av herrarna gick sedan ut och spelade käglor på gården.

Middagen serveras ej förrän kl 5 i ”gillessalen”, där ett långt bord var dukat med småbord runt omkring. Först framsattes smörgåsbord med alla möjliga sorters pålägg, vartill bjöds vichyvatten, öl och brännvin. När det bordet var avdukat framsattes oxstek (här en raritet) och kyckling, fylld med persiljesmör, samt potatis och 6 olika salad. Sist bjöds en stor, skön äggkaka med saftsås.

En ”kock”gumma, som går omkring i gårdarna och lagar till kalas hade blivit eftersänd för att tillaga middagen. Under denna talades mycket om de stora gillena, vilka äga rum vart tredje eller fjärde år efter höstarbetets slut. Flera hundra personer brukar då ofta vara inbjudna. Det dansas och drickes till långt fram på morgonen. De mycket omtalade spettkakorna trona då alltid på kvällsbordet, prydda i toppen med väldiga buketter av pappersblommor. Dessa gillen kan kosta ända till 300-400 kronor, endast dryckesvarorna belöpa sig ofta till 100 kr.

Efter middagen såväl som efter de föregående måltiderna gick alla gästerna omkring och tog värdfolket i hand, även deras lilla dotter och en hos dem boende bror till frun, tackande för undfägnaden. Så är sedan hos bönderna i Skåne, och om värdfolket än har aldrig så många barn, så skola alla dessa tagas i hand, huru små de än månde vara.

Kaffe bjöds en liten stund efter middagen. Gästerna tog därpå avsked. Samma fina vagn, som förde de bjudna till gården, körde nu fram, och efter tacksägelser och avsked åtföljda av bugningar och nigningar av värdfolket och viftningar av de främmande, rullade vagnen iväg och var snart utom synhåll.

Berättat av: Uppgifter kring hushållning och levnadssätt i stad och på landet,
insamlade genom elever vid Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
Plats:
Reng, Skåne
Upptecknat:
1898 av H Aurelius (
Uppsala, 29403:14)

Uppdaterad 23 maj 2018

INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.