Nejonögon – en månghundraårig delikatess

Rökta eller halstrade nejonögon är idag en sällsynt delikatess, men under minst 500 år bedrevs ett omfattande fiske av flodnejonögon i de norrländska älvarna ner till Dalälven.

Fortfarande bedrivs nättingfiske i flera älvar, inte minst i Västerbotten, trots att vattenkraftverken försvårat fiskens vandring. Nu finns fisket med på förteckningen över levande kulturarv Länk till annan webbplats.. Förslaget till Isof kom från en utövande fritidsfiskare i Ljungan. Kontakter med Kjell Sjöberg, professor emeritus vid SLU i Umeå, gav oss fördjupad kunskap tack vare att vi fick ta del av hans omfattande dokumentation.

Egentligen ingen fisk

Nejonöga är egentligen inte en fisk, utan en rundmun. Den har en rund mun, som den parasiterar på andra fiskar med. Den har ett långt liv som börjar i sötvatten där den lever flera år i rinnande vatten, innan den vandrar ut i havet. De första åren tillbringades ofta förr på platser där man sänkte ner lin för rötning. Det hände att de små fiskarna följde med linet, när det togs upp och de kallades ofta för ”linålar”. Efter två år i havet, vänder nejonögonen tillbaka för att leka i sötvatten och det är så som den fångas i speciella tinor.

Nejonögonfiske i Älvkarleby

Nejonögonfiske i Älvkarleby har dokumenterats av Wolter Ehn på dåvarande Uppsala landsmålsarkiv, i dag Dialekt och folkminnesarkivet, en del av Isof. Just i Älvkarleby vet vi att fisket var av mycket stor betydelse från Gustav Vasas dagar fram tills dess kraftverket i Älvkarleby invigdes 1915 och stoppade fiskens vandring.

Wolter Ehn gjorde sin dokumentation 1969 och 1970 med bilder och intervjuer, som senare trycktes i Svenska Landsmål och svenskt folkliv (H294 årg 93). De svartvita bilderna här kommer från hans dokumentation.

Före kraftverksbygget hade bönderna i Älvkarleby fiskerätt i Dalälven och framförallt laxfisket var av största betydelse, men även nejonögon fiskades för avsalu och användes som medel för betalning av skatt. Efter kraftverksbygget har fisket arrenderats ut och bedrivits i spillvattnet nedströms kraftverket och uppströms den berömda Carl XIII bro.

Rökt, halstrad eller inlagd

Hur fångsten tas om hand varierar en del. Norrut är det rökning som gäller. I Älvkarleby är det främst halstring, men traditionellt har man också rökt nejonögonen och även gjort ättiksinläggningar.

Levande tradition

Från Älvkarleby såldes ”nionögona” till Gävle, Uppsala och Stockholm. För inte så många år sedan, gick de fortfarande att köpa där, men i dag får man nog ta sig till Älvkarleby och kanske besöka Nejonögonfestivalen, som har hållits där vissa år i oktober.

Jag har själv alltid fascinerats av nejonögon och undrat hur de smakar. Det kanske får blir en resa till Västerbotten istället. Där kan man numera få tag på vakuumförpackade rökta nättingar. Ett bevis för att traditionen är levande.

Händelsevis hade jag vägarna förbi Älvkarleby i somras och fick tillfälle att se den klassiska fiskeplatsen vid Carl XIII:s bro (se bild nedan). Som ett minne av fiskets betydelse finns fortfarande några traditionella laxburar kvar.

/Åsa Holmgren