Jag och mina mått

Från hjärtan och grisar till älgar och ubåtar – eller k-pistar. Eva Thelin tar hjälp av sin egen samling och berättar om pepparkaksmåttens historia.

Många pepparkaksformer i plåt på ett bord

Foto: Eva Thelin.

Under ganska många år har jag samlat på pepparkaksmått. Jag vet inte hur det hela startade; antagligen var det med något mått jag råkade köpa bara för att det var fint. Tillskotten sker högst sporadiskt. Jag är inte någon riktigt inbiten samlare som har en stående sökning inlagd på Tradera eller är beredd att ge vad som helst för ett ovanligt motiv, men trots det har jag fått ihop en ganska stor samling.

Att samla på pepparkaksmått är något helt annat än att samla på till exempel mynt eller frimärken. Där vet man när man är ”färdig”, när man har allt inom den nisch man valt, utifrån den information som står att få i kataloger och handböcker. Vägen fram till målet är en lång rad av luckor som ska täppas till och jakten på att hitta det som saknas ger säkert stor tillfredsställelse. Pepparkaksmåtten har aldrig dokumenterats på det sättet och det finns praktiskt taget inget skrivet om dem. Måtten tillverkades ofta på mindre verkstäder och det är sällan de har någon märkning som gör att de kan identifieras. Många har också tillverkats i hemmet. Att därför sikta på fullständighet i samlandet är en utopi. Varje nytt trevligt mått som jag inte har sedan tidigare tillför något, men fyller ingen lucka. De mått som lockar mig särskilt är de som är riktigt gamla, de som ofta är uppfästa på en plåt eller har andra stabiliserande anordningar som stag eller handtag. Verkar de dessutom vara hemgjorda ökar det attraktionskraften ytterligare. Att hitta ett otal varianter på samma vanliga motiv, där det enda som skiljer bara är någon millimeter hit eller dit i storlek, är inte min grej. Hur många stjärnor vill man egentligen ha i sin samling? Inte många, säger jag. Det är de avvikande motiven och måtten, ibland lätt deformerade och skeva eller rostiga, som jag är på jakt efter.

Några av favoriterna i min samling föreställer en gås, ett lodjur, en ko och en dam med hatt. Något som inte verkar ha varit vanligt är mått som föreställer jultomtar. I samlingen har jag ett enda som möjligen föreställer en tomte – om det inte är en stjärngosse. Figuren är 26 cm hög, rätt angripen av rost, men mycket charmig.

Gamla pepparkaksformar i plåt föreställande gås, lodjur, ko, dam med hatt och en tomte eller stjärngosse.

Gås, lodjur, ko, dam med hatt och en tomte (eller är det en stjärngosse?). Foto: Eva Thelin.

Jag tror inte att det är så ovanligt att samla på pepparkaksmått, även om jag inte sett några reportage om andra som gör det. Men jag har stött på samlarna – alltid kvinnor – på loppmarknader. De som liksom jag gräver i högen av mått som lagts ut i butiken när adventstiden närmar sig. Då och då fiskar de upp ett särskilt intressant mått och granskar det ingående. Har jag det här redan eller?

Ibland är flera mått uppträdda på en metallring eller liknande. Man förstår att det är en uppsättning som tillhört en och samma person. Studerar man måtten närmare bekräftas det. På ringen sitter en gumma, en gubbe, ett litet hjärta, ett stort hjärta, en bock osv. Jag blir alltid lite lätt rörd när jag ser en sån här samling. Någon har nu lagt ner kaveln för gott och det är dags för dig eller mig att ta vid med bakandet. Fast för mig är användandet av måtten inte det viktigaste. Jag är inte ens särskilt förtjust i pepparkakor, inte ens hembakta. För den goda doftens skull brukar jag ändå göra en mindre sats varje jul och då använder jag de mest speciella måtten, men även många mindre mått i olika geometriska former.

Kakverktyg i plåt intill ask märkt Kakpetter

Kak-Petter från 1950-talet. Foto: Eva Thelin.

I samlingen har jag också en så kallad Kak-Petter. Det är en kakformare som 1954 lanserades av Nils-Johan som ”ett nytt, praktiskt redskap, som rationaliserar småbrödsbaket”. Den består av ett handtag med ett rullbart kakmått monterat i änden. Man håller i handtaget och rullar måttet framåt över den utkavlade degen. Rullen kan bytas ut och det finns fyra motiv att välja på, cirklar, cirklar med vågig kant, stjärnor och hjärtan. Jag har inte vågat mig på att använda Kak-Petter än. Den var väl tänkt för den husmor som ville få baket undanstökat så snabbt som möjligt, men jag hyser viss skepsis mot funktionaliteten. Hade den varit så bra som utlovades skulle den väl ha sålts i stora mängder och nu dyka upp mycket oftare än den gör på andrahandsmarknaden?

Pepparkaksmått i plåt och röd plast föreställande ubåt, hund, giraff, älg, ängel, igelkott, kamel, snögubbe, häst, kanin och motorcykel.

Moderna mått i samlingen. Foto: Eva Thelin.

Moderna mått har jag också en del av. Jag köper dem efter eget tycke och smak; de som är tillräckligt roliga får följa med hem. Med flit lägger jag ribban ganska högt för det verkar som det mesta går att få i form av ett pepparkaksmått.

Hos en amerikansk försäljare såg jag nyligen att man kan köpa ett mått föreställande en k-pist. Då måste jag säga att jag studsade till. Julens budskap om frid på jorden verkade plötsligt oändligt avlägset.

/Eva Thelin 

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    300

    Om skribenten

    Eva Thelin Länk till annan webbplats. är dialektolog och forskningsarkivarie på Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Hon jobbar bland annat med projektet Svenskt dialektlexikon och på Matkult.se har hon bland annat tagit fram dialektala benämningar på bär och skrivit artikeln "Okärt bär har många namn".

    INSTITUTET FÖR SPRÅK OCH FOLKMINNEN

    Isof, Institutet för språk och folkminnen, är en myndighet med uppgift att bedriva språkvård och på vetenskaplig grund öka, levandegöra och sprida kunskaper om språk, dialekter, folkminnen, namn och andra immateriella kulturarv i Sverige.


    Gå till institutets webb: www.isof.se Länk till annan webbplats.