”Man ansåg det vara sabbatsbrott att plocka bär för uppsamling på söndagarna”

De bärsorter som av gammalt brukat tillvaratagas på orten: smultron, blåbär, snalon (odon), hallon, hjortron, lingon, tranbär. Av dessa sorter användes i äldre tid smultron och blåbär mest att plocka och äta, dels direkt, när man plockade dem, dels tillsammans med mjölk. Odon användes mest till sursaft, hallon åtos dels råa tillsammans med mjölk (långmjölk), dels användes de till saft, hjortron åt man dels råa utan tillsats av mjölk eller annat, dels som sylt. Lingon plockades i större mängd än alla andra bärsorter och användes som sylt, bärmos. Tranbär användes som sylt dock mer sällan, ty det gick så mycket socker åt att få den söt.

Rätt att plocka bär hade alla, fast markägarna i regel brukade gräla, då andra plockade på deras mark. När man plockade lingon var det ganska vanligt att man följdes åt från en hel by eller från vissa gårdar. Andra bärsorter brukade varje hushåll plocka för sig. Även vuxna män brukade deltaga i bärplockningen.

Man ansåg det vara sabbatsbrott att plocka bär för uppsamling och förvaring på söndagarna, men att plocka och äta ansågs ej anstötligt eller syndigt.

Äpplen, päron, plommon, körsbär, krusbär och vinbär har odlats här på orten så länge någon minns. Trädgårdshallon har knappast odlats i äldre tid.

Vid beredning av lingonmos användes bärkittel, bäst ansågs en kittel av mässing vara, men i brist på sådan användes kopparkittel, som skulle var oförtent och ansågs bli lämpligare för ändamålet, ju längre den använts.

Man har brukat baka syltbröd, dvs breda sylt på utkavlade kakor av rågbröd före gräddningen. Man vek då upp en kant kring moset, som var blandat med rått mjöl så det vart tjockt och trögflytande. Man använde oftast lingonmos, någon gång blåbärssylt. Beteckningen för sådant bröd: bärbulla. Man brukade äta sådant bröd med sirap eller grädde på till aftonvard under höst och vinter. Varje familjemedlem fick en fjärdedels kaka var ganska vanlig portion.

Endast blåbär brukade man torka. Man torkade dem i ugnsvärmen. Torkningen skedde på plåtformar.

Äpplen har man av gammalt bruka torka. Man brukade skala dem, skära dem i klyftor och taga ur kärnhuset samt torka dem på plåtar i ugnen. Att skära frukten i ringar och torka den på uppspända trådar i taket förekom ej i orten av gammalt. Den torkade frukten användes mest till soppor. Kokades med sagogryn och saft och användes som supanmat på söndagsmiddagarna, då man hade främmande tex.