Ellen Larsson

Några iakttagelser i hönsskötsel hos en småbrukare

Den 22 juli 1907 besökte jag soldathustrun Lovisa Borg, boende i ett soldattorp i Tumbo, Södermanland

Det är af synnerligen stor vikt för en småbrukare att taga vara på alla binäringar till landtbruket, och därför har hönsodlingen under de senaste åren blifvit mycket allmän. Det är denna binäring jag nedan söker skildra.

Sedan tio år tillbaka har soldathustrun Lovisa Borg drifvit hönsskötsel. Hon började endast med en kull kycklingar, som köptes af en granne, och hade därför första året endast 6 höns. Af dessa tyckte hon sig hafva liten hjälp till hushållet, och som hon hade rum för flera djur, ökade hon ut sin hönsstam, efter ett par år hade hon 100 st djur. Men under de senaste åren har hönsantalet betydligt minskats, beroende på att hon, genom mellankommande extra arbete, ej haft tid att uppföda tillräckligt antal kycklingar och funnit det vara för stor kostnad att inköpa dem. Nu har hon blott 26 st djur.

Hönshuset, som är sammanbyggt med vedboden, är af timmer och mäter 16 kvadratmeter och har ett åt två sidor sluttande tak belagt med halm. Det har en dörr och ett fönster, båda vettande åt söder. Golfvet är af bräder, likaså taket inuti hönshuset, hvilket mäter 2 meter i höjd. Rummet är fyrkantigt och vid norra väggen äro uppsatta, en meter från golfvet, 2 stycken 3,1 meter långa pillstänger, hvilande på träställningar som utgå från väggen. Vid västra sidan står en värplåda gjord af bräder, 0,5 meter bred, 0,4 meter djup och 2,4 meter lång och afdelad i 6 lika stora rum, i hvilka lagts halm. Lådan hvilar ej direkt på golfvet, utan står på 4 låga fötter. På den östra väggen på 2 dm avstånd från golfvet är upphängd en vattenränna af galvaniserad plåt. Vid samma vägg står en 9 dm lång, 2 dm bred och 0,7 dm djup matho af trä, hvilken då den användes, utflyttas på golfvet eller i hönsgården.

Golfvet är beströdt med agnar och spånjord från vedboden och det rengörs hvarje dag. Hvar 14de dag lägges en ny halm i värpnästena, och hvarje sommar målas hönshuset invändigt med kalk och vatten.

Omkring hönshuset är en af högt ståltrådsnät cirka 58 kvadratmeter stor hönsgård uppstängd, hvilken är försedd med en grind.

Utfodringen

På aftonen intages litet höaffall (ungefär 1½ kg) som samlat sig på golfvet på ladugårdsskullen, detta lägges i en hink och kokhett vatten påhälles. Hinken öfvertäckes med ett lock och får stå till följade morgon, då i detta blandas ½ kg hvetekli, 1 kg hafre gröpe och ½ kg kokt sönderstött potatis. Detta blandas till en hård massa, och klockan 6 på morgonen gifves detta foder, och hönsen utsläppas i gården. På samma gång påfylles friskt vatten i vattenrännan. Klockan 12 gifves 1 à 2 st rofvor, några händer krossade råa ben och 1 kg slöhvete. Kl 6 på eftermiddagen få hönsen 1 kg hafre, äggen inplockas och hönsgården öppnas, för att hönsen skola få gå fritt omkring.

Vid ½ 9 – tiden flyga hönsen upp, och hönshuset stänges för natten. Detta är en sommarutfodring, på vintern är maten något rikligare och hönsen få då mycket rofvor och kål såsom ersättning för allt grönt de på sommaren finna. På vintern gifvas det första målet i dagningen, och det sista strax före skymningen och blott vid blid väderlek utsläppas hönsen.

Hönsstammen är hvit Leghorn, något litet uppblandad och hvarje år uppfödes kycklingar. Afvelsägg tages från egen eller från någon större hönsgård, och hvarje år erhållas en del sådana gratis från Södermanlands fjäderfäafvelsförening, hvilken Lovisa Borg tillhör.

Då en höna vill rufva, lägges hon jämte 12 à 13 ägg i ett rede i en liten afstängd br i ladugården och lämnas så i ro. Blott mat och vatten insättes till henne hvarje morgon och kväll Sedan kycklingarna kläckts, flyttas de jämte hönan till en liten koja, till hvilken hör en liten instängd gård. Här få de alltjämt vara blott en och annan gång, då barnen hafva tid att se efter dem, få de komma utanför gården. De första dagarna få kycklingarne hvetebröd, mjölk och vatten, sedan okokta eller kokta korngryn, potatis, säd, krossade ben, mjölk och vatten. Lovis Borg väger eller mäter ej kycklingarnas mat, hon tycker sig vara tillräckligt van att se huru mycket de behöfva. De tuppkycklingar, som ej behållas som afvelsdjur, säljas vid 7 à 8veckors ålder till slakt och priset varierar mellan 50 och 70 öre. Vid 3 månaders ålder få kycklingarna komma till hönshuset tillsammans med de andra hönsen.

Lovisa Borg hade höns, som voro 4 à 5 år gamla, oaktadt hon visste att det ej lönade sig att behålla dem mer än 3 år, för att kunna få några höns, som vilja rufva ett annat år. De gamla hönsen rufva nämligen hällre än de nya. Hönsen säljas på Eskilstuna torg till ett pris af 1 – 1,25 kr per styck.

Äfven äggen säljas där, på sommaren torgföras de hvarje vecka och på vintern var 14de dag. Äggpriset går på sommaren ej under 1 kr per tjog och på vintern ej öfver 2 kronor.

Nu förde Lovisa Borg ingen bokföring öfver sina höns, hon gjorde det för ett par år sedan, då hon hade 100 djur och såg då, att det blef en behållning af 2 kr per djur. Hon varöfvertygad om att hon nu också hade inkomst af hönsen, men fann det besvärligt att anteckna allt. Hon sköta alltid själf hönsen med liten hjälp af barnen som äro i skolåldern, och hon är mycket nöjd med sin hönsgård och tänker så småningom att öka ut den till dess förra storlek.

Upptecknat av: Ellen Larsson (Uppsala 29403:16)